Strax över halvvägs i graviditeten och redan nu gör det lilla livet där inne sådana volter att jag stundvis tappar koncentrationen - det här trots att jag har moderkakan i framvägg den här gången.
Det är stunder som dessa då det lite harmar att jag inte dokumenterade den förra graviditeten noggrannare med dagbok eller liknande, men jag vill minnas att det var i dessa veckor sist som jag började känna av det första fladdret. Den här gången har det fladdrat sedan någon gång i vecka 15-16, och tydliga sparkar kom med i bilden för ungefär två veckor sedan. De är såpass tydliga att de stundvis känns på utsidan.
I övrigt har den här graviditeten varit mycket lik den förra. Jag har mått illa, men inte spytt, jag har varit avgrundstrött och jag har lågt blodtryck. Den här gången har det huippat lite mer i huvudet på grund av blodtrycket än sist - det ligger och svävar där kring 90/60 - men så länge jag inte börjar svimma är det väl lugnt.
Mest önskar jag att graviditeten snabbt ska vara förbi, för den här gången är jag superobekväm med vad som händer med kroppen. Jag är irriterad över att jag sedan länge har fått skippa normala byxor (de rök redan runt 12e veckan, jämfört med 22a veckan förra gången) och att mina tröjor tänjs ut över magen. Samtidigt är jag så in i attan snål, preggokläder är svindyra och används dessutom under en så kort tid. All den där återfunna bekvämligheten och nöjet med att hitta roliga kläder från i vintras är som bortblåst.
Känner mig mest lite hängig och glåmig, faktiskt. Även denna gång lyser det där berömda skimret med sin frånvaro, till och med nu i andra trimesterna som ju ska vara den där höjdpunkten. Bah.