Nää-ä jag ORKAR INTE

18.02.2016 kl. 10:33

Tandläkarbesök #3 på mindre än en månad. Bemötandet var fantastiskt som innan, men jag hade ju hoppats på att det här skulle vara det sista och avslutande - ursprungligen borde en rotfyllning inte ha tagit mer än en timme.

Men sini, jag är tydligen ett jävla special case, för så här långt har min rotfyllning krävt två besök á 1½ timme (plus det första besöket hos en annan tandläkare som ba "nä, det här rör jag inte i med tång, gå till min rotfyllningsspecialist till kollega") och ÄNNU ÄR DET INTE SLUT.

Fyllningen tog så sabla lång tid - igen på grund av att mina rotkanaler verkar vara formade av djävulen själv - så den slutliga plomben är fortfarande ogjord.

Och vad kalaset kostar? Nå, hittils närmare 800€ - och då återstår ett besök ännu.

Nää-ä, jag orkar inte. Om jag hade betalat för detta själv hade jag varit ruinerad. Nu har jag istället dåligt samvete över att min mormor lovat mig något hon inte hade en aning om priset till. "Det blir nog säkert över 300", sade hon sist jag var på besök.

Nåjo, det blev det ju.

Julie
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Nakenfamiljen

Jag vet inte hur du har det, men hemma hos oss avskyr vi kläder. När vi är för oss själva - och det är vi oftast - så glider vi i regel runt i bara underkläderna.

Det är ju ungefär det bästa som finns, det där när man kommer hem och äntligen, efter en lång dag på språng, får klä av sig byxorna och bh:n. Befria valkarna från sitt elastanfängelse. Ah.

IMG_20160227_102955

Och Pilten ja. Han använder ingen elastan. Däremot klottar han något fruktansvärt när han äter så det är helt enkelt lättast att låta honom äta naken. Och eftersom han äter så ofta så är det knappt lönt att klä på honom alls - om inte vi ska ut någonstans.

Kanske borde man skaffa en sådan där haklapp med ärmar. Men äh, det här funkar ju också.

Julie
27.02.2016 kl. 11:48

Fredag! Fest! Rajraj!

Nånej.

Kom hem, tog av mig byxorna, plockade upp den sura, rastlösa bebisen ur sambons famn och knöt upp honom i bärsjalen. Ungefär en kvart senare:

IMG_20160226_195653

Nu ligger han i sängen och sover med den stora av hundarna. Sambon har kompisbesök och jag, ja jag har äntligen tid att sitta vid datorn och slösurfa. 

 

IMG_20160226_214742

Känner mig sugen på att skriva. Novell, riktigt, vet ni. Har faktiskt en serie på gång men den har legat på is i två år. Tror jag ska ta och damma av den lite på skoj. Se om den är nåt att ha liggande på hårddisken eller om man kanske bara ska rensa bort gammalt och börja på något helt nytt. Kanske.

Julie Ebbe
26.02.2016 kl. 22:18

Bajs

Här har jag suttit och fyllt i en lista med noggrant genomtänkta svar, utförliga berättelser, tanke och omsorg.

Och vad händer? Datorn ger upp, så klart! Vad annars? Det är nästan obligatoriskt om man sitter och skriver långt. Herregud, det borde väl jag ha fattat som slagits mot datorers nycker i åratal.

Jaja. Få se när jag orkar ta mig an det igen. Tills dess kan ni få njuta av denna blast from the past: jag och mina systrar på ett tåg, någonstans i Östeuropa, år 2007.

 

hem från kroatien

Jep, mycket riktigt. Höll på att fylla i ratatas reselista. Var nästan klar när allt kukade ur. 

De rafflande reseskildringarna får bli till en annan gång.

Julie
26.02.2016 kl. 15:12

Jag lämnade kaos bakom mig

Vi har min mammas hund Nuppu på besök tills imorgon. Mamma med man och yngsta barn tar spa-helg i Tallinn, så de var förbi i morse och droppade av hunden.

Det blev ju genast hurja rally - vår hund blev överlycklig av sällskap! Stackars Nuppu är ändå redan en gammal dam vars ork börjar tryta ganska snabbt.

Jag smet hastigt iväg från kaoset, jag måste ju på jobb, medan sambon blev hemma med barn och hundar. Har nästan lite dåligt samvete, för vår hund kan ju faktiskt hålla på hur länge som helst - en ettårig hanhund har ork, minsann!

 

2016-02-26_11-24-06

Här sitter jag nu, har äntligen fått installera mig på min egen plats. Kaffe - check. Vatten - check. Yle-mugg - check. Utsikten är ju inte lika fin som i det andra rummet där jag tillfälligt satt under veckan, men åtminstone har jag nu sällskap av övriga redaktionen.

Det blir nog bra det här.

Julie
26.02.2016 kl. 11:31

Jag kände mig dålig och dum

Tänk, jag har nästan helt glömt bort hur kul det är att rita!

Brukade klottra mest hela tiden jag när det begav sig (?? ett underligt uttryck, egentligen. Det beger sig nog ännu) - inte en sida i mina anteckningsblock var utan någon liten sketch, en hastigt ritad gubbe i bläck, ett par jättetissar i blyerts, ett öga i svart tusch - ja ni vet, sådant som man i all hast utan desto större tankeverksamhet plitar ner.

Det blir ju inte så mycket ritat när man på fritiden är fullt sysselsatt med en bebis som precis lärt sig att åla och hänger i alla de farligaste sladdarna mest hela tiden. Som tur får man vara på jobb ibland.

 

IMG_20160225_170552

Den här blev till under timmarna som tillbringades i studion idag. Hon har nog också fått sig ett par rejsliga daisare (rediga bröst, för den som inte talar finlandssvenska) men dom blev inte så bra så dem lämnar vi bort.

Ibland harmar det att jag inte har satsat på att utveckla mitt intresse för teckning. Jag tror att ivern tog lite stryk när jag som 16-åring sökte till bildkonstlinjen på Tölö gymnasium men senare fick veta att jag fått ganska dåliga poäng. Kände mig dålig och dum som trodde att jag hade någon slags talang. Sedermera har jag ju till och med haft möjligthet att illustrera en bok (som jag visserligen var med och skrev, men ändå) - så att tji fick dom!

(Istället kom jag in på musiklinjen och lika bra det för där trivdes jag som fisken i vattnet).

klottr

En favorit i repris från 2012. Ritad på en post-it, så originalet har nog försvunnit någonstans i tidens tand. Jaja.

Julie
25.02.2016 kl. 17:18

Som prao pånytt

Har ju börjat med ett nytt jobb den här veckan, på programmet Radiohuset som går mellan 14 och 17 måndag till fredag i Radio Vega.

Eftersom jag ska fungera som inhoppande programledare, vid sidan av reporterdonet, så sitter jag med i studion idag och följer med sändningen. Det är som att vara prao eller praktikant igen - båda har jag gjort här på Yle f.ö. - sitta vid sidan om och iaktta. 

Nu är det redan över 10 år sedan jag första gången satte min fot i radiohuset i Böle. Man kan väl i sanning börja kalla mig för en evighetsprao. De bjöd hit mig en gång - och sedan blev de aldrig av med mig igen.

Julie
25.02.2016 kl. 16:14

Mätt på idioti

Detta sociala mediers tidevarv har verkligen gett röst åt människor som inte tidigare hörts. På gott och ont så klart, men just i dag önskar jag bara att alla idioter sku HÅLLA KÄFTEN OCH LYSSNA NÅN GÅNG.

Ta nu till exempel fallet Kesha. Hon har anmält sin producent för sexuella trakasserier och vill komma ur skivkontraktet, men se nej, den gubben gick inte, tyckte domstol. Så nu tvingas hon vistas i närheten av en person som får henne att må så extremt dåligt. Mer om fallet här.

Det gläder mig att många har engagerat sig och höjt sin röst för henne (bland annat Adele på Brit Awards igår, men också privatpersoner deltar i den enorma SoMe-stödkampanj som dragit igång sedan domen föll) - och lika mycket som den enorma solidariteten gläder så gör den andra sidan mig så himla himla ledsen.

Män. Jaja, "inte alla män" osv. Men vet ni vilka det är som sitter och skriver kommentarer om att Kesha ljuger och ska ta sig samman? Män. Så gott som uteslutande.

"Inte alla män", ropar männen förtvivlat varje gång man talar om sexuellt våld. "De flesta av oss är faktiskt schyssta!" Jaha. Var är ni nu då, alla schyssta män som behandlar kvinnor så bra? Varför är ni mer benägna att tro på mannens oskuld än på offret till ett brott? 

Jag kastar över bollen till Nina Campioni på Elle, som visserligen riktar sig till männen inom musikbranchen, men ändå, hon formulerar det så himla bra.

"But there is one thing missing. The men. Where are you? Why is it, that everyone in Kesha’s corner is female? Why is it, that in 95% (based on my own, to be fair, not perfect mathematical statistic, but I’m pretty sure I am counting low here) of the support on social media comes from other girls, women, ladies and grannies?

Where are all the MEN?"

Ja, man kan ju undra. Istället läggs det energi på att först förlöjliga Kesha och sedan dra till med någon "men männen då? Män blir faktiskt också våldtagna hallåå". (Ja, män våldtas också och ja, det är såklart ett problem. Här kan vi dock minnas att de aldra flesta våldtas av andra män. Men varför den problematiken är relevant att lyfta när man talar om något annat är beyond me. Eller nä, egentligen inte - det handlar ju bara om att deraila diskussionen.)

Och sedan stöter man på Sannfinländarnas ungdomsförbund och deras kampanj som går ut på att det bara finns flickor och pojkar, allt annat är de onda feministernas hittepå för att förstöra samhället, eller vad det nu är de tror att feminister sysslar med. Som tur var Seta snabb på bollen och kontrade.

 

 

Sukupuolen moninaisuus on totta ja aivan jokaiselle kuuluu oikeus ilmaista sukupuoltaan haluamallaan tavalla - myös perifeminiinisesti tai -maskuliinisesti. #olesinä ylpeästi!

Posted by Setan nuoret on Thursday, 25 February 2016

 

Vissa dagar, vet ni, vissa dagar vill man bara önska bort hela internet och gömma sig under täcket.

Julie
25.02.2016 kl. 13:33

Äntligen, tandhelvete

Tredje gången gillt (eller tekniskt sett femte) - äntligen är det här tandhelvetet klart! Mycket riktigt landade den slutliga räkningen på över 1000€. Tack mormor, säger jag bara.

Sedan jag kom ut ur tandläkarstolen i morse har jag inte kunnat låta bli att titt som tätt ta en titt i spegeln på den nya plomben. Den är så jävla snyggt gjord! Ser helt riktig ut, med yttexturer och allt. Det enda som skiljer den från övriga tänder är färgen, den är mycket vitare än allt annat.

Det här jämfört med den andra rotbehandlade tanden jag har, som inte ens när den var ny såg riktigt riktig ut. Den fick mest en propp på plats och sen formades den så att den passade i bettet. Numera är den helt nedsliten av min nattliga tandagnisslan.

Jag är mest glad att det nu är över och jag inte behöver pussla med tandläkartider. Jag har helt tillräckligt på gång som det är.

 

2016-02-25_10-41-40

 

I övrigt då? Tja, känner mig faktiskt ovanligt snygg i dag, trots sminklöshet och blekhet. Har nästan till och med börjat tycka att jag klär i att vara blek i ansiktet, det är nåt med de där svagt rosa kinderna.. Nåja. Blekheten förstördes av att jag inte kunde låta bli flickrs filter. Att kukkuu!

Julie
25.02.2016 kl. 10:44

Ett eget rum

Det ska medges, på veckoslutet blir det lite tyst i bloggen. Det beror på att jag är ett barn av min tid: jag använder helt enkelt inte dator längre när jag är hemma. Min fina laptop står och dammar under blombänken i köket, sedan mitt arbetsbord blev balkongsmöbel i somras. 

Hemma sitter jag i regel med mobilen, och även om det går att blogga med mobilen så känns det ärligt talat lite bökigt. Så det blir sällan av.

Men hej, nu är jag på jobb och här kan man ju faktiskt mellan varven titta in lite! Denna vecka får jag sitta i ett helt eget rum - lyxigt så det förslår, minsann! Jag har aldrig tidigare fått sitta själv, alltid jobbat i öppet landskap.

IMG_20160223_104942

Har sällskap av en lustig robottyp, annars är det bara jag och krukväxterna. Ingen trådtelefon, dock, vilket är lite synd. Jag älskar att ringa samtal med dem, faktiskt! Saknar lite tiden då vi hade trådtelefon hemma. Den föll bort 2005 när vi flyttade till Borgå. Mamma sade upp abonnemanget och tog aldrig något nytt. I det skedet hade vi alla förstås redan egna mobiler, så varför skulle hon? Men ändå. Saknar.

Julie
23.02.2016 kl. 15:21

Mitt barn har slagit huvudet

Jag är världens sämsta förälder.
 
Pilten satt på pottan i badrummet i allsköns ro imorse. Vi har börjat låta honom sitta där alltid nu och då i samband med blöjbyte sedan han började kunna sitta stadigt. 
 
Plötsligt, innan jag hann reagera, böjde han sig ner, vurpade och landade på kakelgolvet med ansiktet före.
 
Han grät som han aldrig gjort tidigare, gällt. Han blev högröd i ansiktet. Och snabbt som attan steg en enorm blåröd bula i pannan. Jag hann tänka att det säkert är hjärnblödning - och visst ser hans näsa helt bruten ut?
 
Två minuter senare fick han syn på sin spegelbild och började skratta. Bulan lade sig genast lite. Men där är den, och enligt vårdpersonen i rådgivningstelefonen så lär han under dagen få ett redigt blåmärke i ansiktet.
 
Allt gick ju bra - vi ska bara hålla ett öga på eventuella hjärnskakningssymtom - men jag känner mig usel. Jag har ju tänkt tanken många gånger när han suttit där, att tänk om han faller? I min worst case scenario-hjärna har hand skalle omedelbart spräckts och läckt ut över badrumsgolvet. Så illa var det ju inte, men ändå. Varför hann jag inte fånga upp honom? Jag såg det ju hända! Jag var alldeles där och hade ögonen på honom - och ändå var olyckan framme.
 
Det är väl kanske just det. Oberoende hur mycket man försöker skydda, hur nära eller alert man än är, så händer sådant. Jobbig tanke.
Julie
21.02.2016 kl. 13:56

Julie, 27. Reporter/programledare på Svenska Yle. Litteraturstudent. Hon. Mamma. Feminist. Tjock.

Skriver om barnet jag aldrig skulle ha (men vilken tur att jag ändrade åsikt), om studierna i litteratur, om jobbet, om mitt psykiska mående som stundvis är inte-så-bra och - ibland när det kokar över - feminism och genus.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

BLOGGAR JAG LÄSER, LÄS DU OCKSÅ

Anne
Björn
Blondinbella
Catzo
Ellen
Eva
Fanny och Nanne - Magpåsarna
Frida
Helena
Kaisa
Lady Dahmer​
Muffins
Rebecca
Sandra
Wait but Why

BEST OF

"Det är ett mirakel att du är gravid"
Privilegiet
"En riktig karlakarl"
Tips inför kvinnodagen
Pojkfärger och flickfärger
Mätt på idioti
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig
De stora, stora känslorna
Gudrun Schyman
Döden, döden, döden #2: radera de döda
En studie i selfies

MATERIAL PÅ ANNAT HÅLL

Det är inte boken som konverterar, det är sällskapet
"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"​
Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?​
Barn med funktionsnedsättning måste också höras​
Välkommen till Lilla Berlin
Sexuella trakasserier på jobbet
"Akta dig för skåpbilar" - den moderna tidens fula gubbe​
Uppsägningarna vid HU - "Bandet till universitetet borta"
Valdebatt: ”Esbo ger sina pengar åt skattesmitare”​
Valdebatt: "Folket behöver mera poliser"​
Hotellkung: Vi norrmän ger oss inte​
Gudrun Schyman: Klart Helsingfors behöver genusplogning​
Tusentals ägg gömda i Munksnäs​
"Helsingfors är både by och storstad"​