Lustgas och förtroendet för vården

Jag läser att fyra stycken barnmorskor - alla erfarna, två fast anställda, två vikarier - har roat sig på nattskiftet med att dra lite lustgas.

Jag överraskas av min reaktion för jag blir nämligen arg. Uppriktigt arg.

Det kan tyckas harmlöst. Lustgas är ingen häftig drog, verkan är kortvarig och man ska nog hålla på och inhalera länge innan man blir redigt durrig. Det går in i  kroppen och så går det ut igen.

Men när jag tänker tillbaka på min egen förlossning kan jag bara minnas en dimma i huvudet under de timmar som jag satt på jumppabollen och rullade på höfterna, med lustgasmasken över ansiktet och andades och andades. Mellan värkarna sov jag - så borta var jag. Tidsuppfattningen förvrängdes, jag pratade konstigheter. Det är ingen häftig drog, men den har en effekt som jag verkligen hoppas att ingen barnmorska som ansvarar för kvinnors och barns liv och hälsa ska vara under.

Det kan tyckas harmlöst men när jag tänker tillbaka på min egen förlossning och den häftiga dödsskräck jag upplevde när det inte gick som på Strömsö, när en barnmorska plötsligt blev många, när läkaren rusade in med sugkopp i högsta hugg, när barnet satt fast och utan hjälp inte heller någonsin hade kommit ut, i alla fall inte med livet i behåll - då kan jag inte låta bli att bli arg.

Min förlossning pågick över en hel dag och en hel natt, Pilten är född klockan fem på morgonen. På Barnmorskeinstitutet, där dessa fyra barnmorskor roat sig på nattskiftet. Om jag i den där stunden då jag trodde att både jag och mitt barn skulle svepa med inte haft fullt förtroende för de barnmorskor och den läkare som hjälpte mitt barn till världen, så hade jag inte fixat det. Men jag skulle aldrig kunna ha fullt förtroende för någon som berusar sig på arbetstid - hur harmlöst det än må verka.

Situationerna ändrar så drastiskt i förlossningssalarna. Ena sekunden går allt bra, nästa måste man kanske fatta beslut som avgör människor möjligheter till liv. Då ska man fanimej låta bli lustgasen.

Julie
04.04.2016 kl. 15:40

Idag går jag på ren adrenalin

Jag är svettig. Svettig som fan. Klockan är inte ens 11 och jag har redan hunnit

* Stiga upp klockan tre

* Åka nattbuss

* Åka pendeltåg

* Flyga

* ...med ett skrikande barn

* Göra en intervju för radio

* ...och ta skitmånga bilder för en webbartikel

* Få en lysande idé till en radiodokumentär jag vill göra. Någongång.

Många saker för att vara en måndag morgon, hörni. 

Vi tillbringade veckoslutet i Stockholm. Att jag inte nämnt det beror på att det var en hemlighet, vi åkte nämligen dit på en överraskningsfödelsedagsfest. Inte för att jag tror att personen i fråga läser bloggen, men man vet så klart aldrig.

Nattsömnen blev cirka tre timmar, kanske bara två eftersom jag hade svårt att somna. Idag går jag på ren adrenalin. Adrenalin och socker.

Glad måndag!

 

Julie
04.04.2016 kl. 10:53

Och våren är här igen

Det är vår i luften.

Det känns helt sjukt att det är vår i luften.

Det känns helt sjukt att det redan är vår i luften.

För det var ju vår alldeles nyss! Alldeles nyss var jag helt höggravid, dödstrött, ond i kroppen och slutkörd. Alldeles nyss spenderade jag våren med blodsockermätare, med att räkna fosterrörelser, med att tvätta och sortera babykläder.

Alldeles nyss var hunden en lite valp som kissade inne. Alldeles nyss blev jag ju mammaledig och var ensam hemma i en månad medan sambon var i Italien. Alldeles nyss hade vi min systers studentdimission hemma hos oss. Alldeles nyss var mitt barn nyfött, en liten gul plutt.

Men det var inte alldeles nyss. Hunden är rumsren och vuxen, graviditeten borta, graviditetsdiabetesen borta. Min lilla nyfödda, gula plutt blir nio månader på måndag.

Och våren är här igen. 

Julie
31.03.2016 kl. 12:35

Leif GW i mitt hjärta

Hej!

Tittar bara in här en snabbis i arbetsdagens brådska och påminner om att denna ljuvliga pärla finns:

 

Ah, en modern klassiker.

Julie
29.03.2016 kl. 14:10

Resten av dagen tänker jag sitta i pyjamas

Påsk, hörni, tunga grejer!

Jag var ute igår. Ute-ute. Med rött läppstift och the whole she-bang. Jag och mina närmsta vänner (minus en) tog en liten mini-crawl från Vastarannan kiiski via Navy Jerry's till Loose. Kom hem närmare tre.

Oj vad jag har skrattat! Det var så himla roligt. Otroligt befriande också att inte behöva tänka på Pilten alls - han hade det bra hemma med sin far - och bara vara jag, bara vara 26 och ute med väninnorna. Snegla på snygga människor, prata sex, skratta, skratta, skratta.

Gårkvällen fick mig att inse hur mycket mitt liv har förändrats på bara några korta år. Det var som om jag plötsligt fick en glimt av hur mitt liv var för, säg, fem år sedan. När jag ännu var ute ofta. När livets enda måste var att gå till jobbet, resten av tiden var fri.

Det är inte nödvändigtvis en dålig förändring som livet har fört med sig, för istället har jag nu en liten familj med världen underbaraste unge, en härlig man och världens finaste hund. Men kvällen igår är ännu en påminnelse om att jag saknar något som jag i processen med barnaskaffandet tappade, något av mig själv som på vägen verkar ha gått förlorat.

Idag har det stått brunsch på agendan, med samma ljuva ovannämnda kvinnor. Och sedan promenad med hunden i solskenet. Och sedan dammsugning. Det är vår i luften och det är härligt. Pilten sover nu på balkongen, vars dörr står öppen. Det är varmt. 

Förra natten blev kort och idag känner jag av den där sista drinken innan jag for hem. Resten av dagen tänker jag sitta i pyjamas och lyssna till måsarna utanför fönstret. Ah.

IMG_20160328_170747
Julie
28.03.2016 kl. 17:28

Jesse ståndas dödest! Totta mooses!

Glad påsk allihopa! Eller, som vi säger inom den ortodoxa gemenskapen: kristus är uppstånden! (Och här svarar du: sannerligen uppstånden!)

Jag är ortodox. Det är titeln på läroboken i religion jag hade genom hela min skolgång, men också en sanning: jag är ortodox.

Att jag blev ortodox hänger ihop med mina östeuropeiska rötter. Min mormors pappa, en polsk-ukrainsk Kronstadtflykting, var ortodox, och efter hans död valde min mormor att konvertera.

Khristos voskrese! (Och här svarar du: voistinu voskrese!) Jag talar inte ett ord kyrkoslaviska. Eller ryska, för den delen, som den påskhälsningen också är. Jag minns inte mycket från skolans religionsundervisning på grund av ointresse och en pakt jag hade med min religionslärare (jag skrev inga prov och fick nöja mig med 8 på betyget. Världens bästa pakt) - men påskhälsningen sitter i.

Vi lärde oss den på otaliga språk. Min lärare printade ut långa listor med påskhälsningen på olika språk. På påskgudstjänsterna har de med finska, svenska, engelska, kyrkoslaviska, ryska, estniska och grekiska. Minst. 

Jag gillar påskhälsningen. Det är mycket utropstecken i den, mycket liv i den. På något sätt summeras hela påsken i den - hopp om nytt liv, hopp om något bättre. Kristus on üles tõusnud! (Och här svarar du: Tõesti, Ta on üles tõusnud!)

Ibland, om man har tur med präst och prästens humör, kan man höra prästen påskhälsa på stadin slangi.

Jesse ståndas dödest! Och här svarar du: Totta mooses!

Julie
27.03.2016 kl. 12:29

Alko+barnvagn=sant

Sådärja - arbetsdagen klappad och klar. Nu skulle det då bara gälla att påskförbereda lite.

Det vill säga det obligatoriska alkobesöket.

Det bästa är att jag kommer att ha Pilten med mig så jag ska alltså in på alko med barnvagn.

Sa jag det bästa? Jag menade: det här var ju inte helt jävla genomtänkt, det här.

Wish me luck. För vad är väl påsk utan skumpa? Vad är NÅGON högtid utan skumpa?

Julie
24.03.2016 kl. 17:03

Människotrasan

Så här, govänner, kan man se ut om man precis sovit en fem timmars tupplur tillsammans med barnet, och om möjligt känner sig ännu mera hängig och sliten efter det.

IMG_20160324_004734

Blogginlägg som handlar om hur sjuk man är, är cirka det tråkigaste jag vet så let's just say att jag är en människotrasa för tillfället.

Istället för sjukdomen kan vi fokusera på något gulligt. Vad är väl gulligare än BABYSAR och HUNDVALPAR?

messenger-quick-cam-1458749707103

Och detta, govänner, är varför man skaffar hundvalp samtidigt som man får barn. De är best friends 4 lyfe, men framför allt kan jag i lugn och ro sitta och vara ett vrak i soffan den stund som de leker snällt sinsemellan. Ja, och så är det ju så gulligt att bara åsynen botar samtliga av världens sjukdomar.

 

Julie
24.03.2016 kl. 01:10

Som ett brev på posten

Påskledigheten knackar så småningom på dörren. Härligt! Hela mitt närmaste kompisgäng är också för en gångs skull samlat - de två som huserar utomlands för närvarande är hemma över helgen, och den som bor i Vasa kommer också till stan. Första gången på länge som vi alla faktiskt hinner träffas.

Men som alltid när jag ska vara ledig och göra roliga saker så håller jag på att bli sjuk. Varje gång. Semestrar, resor, brunscher, utekvällar på schemat? Japp, då är jag sjuk.

Hela dagen har bara varit en enda lång huvudvärk. Nå, är färdig för dagen så jag kan ju lugnt ta mitt pick och pack och smita iväg, hälla i mig en finrexin och hoppas på det bästa. 

Kanske äta lite choko. Buhu.

Julie
23.03.2016 kl. 16:13

Världen har inte blivit värre

Red funderar över vilken värld hennes barn ska växa upp i.

En tanke som jag är alldeles säker på att alla föräldrar tänker och har tänkt i alla tider. Vad är framtiden för mitt barn, i en hurudan värld ska hen växa upp, vad har jag gjort egentligen?

Jag ska erkänna, jag har tänkt tanken många gånger. Funderat över om det egentligen alls var klokt att sätta barn till den här världen, den här världen som är så fruktansvärd, där människor spränger sig själva i syfte att döda, i syfte att skapa rädsla och motsättningar, i en värld där en hel kontinent vill stänga gränserna för de som flyr sina hemländer undan exakt samma människor som spränger sig själva på flygplatser i Europa, en värld där män och kvinnor inte är jämlika, där klyftorna mellan fattiga och rika växer, där regeringar tycker det är okej att skära mera och mera av dem som redan knappt har något alls.

Så tänker jag ofta. Vad har mitt barn att se fram emot i livet? Vilken framtid har han, eller är allt bara dömt att gå åt helvete?

Sedan minns jag att världen egentligen inte är värre idag än vad den var förr. Tvärtom har stora delar av världen aldrig upplevt fred i så långa tider som under de senaste, säg, hundra åren. Också för 20 år sedan small det i städer, också för 30 år sedan dog människor i attacker, också då var det krig, flykt, terror, rädslor, hopplöshet, ekonomiskt svåra tider.

Jag tror att man mitt i allt elände måste försöka minnas det, minnas att det inte har blivit värre eller farligare - för världen har alltid varit hemsk och farlig. Eller jag behöver i alla fall det. Annars hade jag nog gått under.

Julie
23.03.2016 kl. 11:18

Julie, 27. Reporter/programledare på Svenska Yle. Litteraturstudent. Hon. Mamma. Feminist. Tjock.

Skriver om barnet jag aldrig skulle ha (men vilken tur att jag ändrade åsikt), om studierna i litteratur, om jobbet, om mitt psykiska mående som stundvis är inte-så-bra och - ibland när det kokar över - feminism och genus.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

BLOGGAR JAG LÄSER, LÄS DU OCKSÅ

Anne
Björn
Blondinbella
Catzo
Ellen
Eva
Fanny och Nanne - Magpåsarna
Frida
Helena
Kaisa
Lady Dahmer​
Muffins
Rebecca
Sandra
Wait but Why

BEST OF

"Det är ett mirakel att du är gravid"
Privilegiet
"En riktig karlakarl"
Tips inför kvinnodagen
Pojkfärger och flickfärger
Mätt på idioti
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig
De stora, stora känslorna
Gudrun Schyman
Döden, döden, döden #2: radera de döda
En studie i selfies

MATERIAL PÅ ANNAT HÅLL

Det är inte boken som konverterar, det är sällskapet
"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"​
Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?​
Barn med funktionsnedsättning måste också höras​
Välkommen till Lilla Berlin
Sexuella trakasserier på jobbet
"Akta dig för skåpbilar" - den moderna tidens fula gubbe​
Uppsägningarna vid HU - "Bandet till universitetet borta"
Valdebatt: ”Esbo ger sina pengar åt skattesmitare”​
Valdebatt: "Folket behöver mera poliser"​
Hotellkung: Vi norrmän ger oss inte​
Gudrun Schyman: Klart Helsingfors behöver genusplogning​
Tusentals ägg gömda i Munksnäs​
"Helsingfors är både by och storstad"​