Helsingfors nya stadscyklar: en snabbrecension

Hörni, jag nämnde ju i förbifarten att jag bestämt mig för att testa Helsingfors nya stadscyklar som invigdes för en vecka sedan, och det har jag nu gjort.

IMG_20160506_132633

PLUS

+ Lätt att justera så att den passar just en själv.
+ Lätta att checka ut med bara resekortet.
+ Bra förlängning till kollektivtrafiken i stadskärnan.
+ Många ställningar, det finns alltid en i närheten om, säg, cyklarna är slut vid den första man kommer till.
+ Förmånligt.
+ Går att låsa om man t.ex. ska handla.

MINUS

- För litet område - att gränsen i norr går i TÖLÖ är nog lite knäppt. Jag vill kunna cykla till Böle! (här bör påpekas att området nästa år enligt plan ska bli större, och cyklarna fler)
- Lite för kort användningstid, en timme vore bättre.
- Världshistoriens obekvämaste sadel.
- Separat prissättning från övriga kollektivtrafiken.

Den sista punkten är egentligen min största kritik. Cykeln är ämnad vara en del av kollektivtrafiken i kärncentrum (varför det också snabbt blir dyrt att cykla runt på dem längre än 30 minuter, de ska inte vara hyrcyklar), men ändå har den ett separat biljettsystem. Varför har man inte integrerat cyklarna i de vanliga biljetterna? Säg, en lite dyrare månadsbiljett som även inkluderar cyklarna. 

Men i övrigt säger jag bara: äntligen! En modern huvudstad som uppmuntrar till att lämna bilen hemma ska också vara cykelvänlig. Helsingfors har mycket att förbättra när det gäller cykelvänligheten, men det är på god väg, och stadscykeln är ett viktigt led i den utvecklingen.

Julie
09.05.2016 kl. 14:13

Veckoslutet i ett nötskal

IMG_20160507_175854

Piltens första bröllop. En av sambons kompisar gick och gifte sig, och i lördags var det fest på Drumsö. Dagen till ära blev det premiär för sommarens fest-outfit för Pilten, som egentligen är införskaffad med tanke på min mormors 80-årsfest i början av juni. Men fint gick det på bröllop också!

Synd bara att han redan hunnit spotta mangosmoothie över hela skjortan.

Julie
09.05.2016 kl. 11:44

Nu är det jul igen

Jag har klädkris. Riktigt klassisk, priviligerad good-old klädkris: garderoben full med paltor men ändå har jag ingenting att ha på mig.

Allt känns som att det sitter dåligt eller är fult, eller så är det trasigt. Mina två par favoritbyxor slet jag sönder i höstas efter att kroppen återgått till normala mått och jag i min iver över att igen kunna ha byxor utan enorm resår i midjan inte gick i annat än dem. Så dom for. Samtidigt gick ett par andra långtida, kära byxor sönder i grenen och jag är helt enkelt för gammal för att gå runt i söndriga jeans så då var det slut på dem också.

Det enda paret byxor jag har nu ogillar jag. Dessutom håller dom också på att slitas sönder i grenen - billiga som dom var.

Så vad återstår? Trasiga legging samt det obekvämaste som finns: nylonstrumpbyxor. Och plaggen att ha på överkroppen är inte bättre dom heller.

Vad jag vill komma fram till är: om du ser mig idag och undrar vafan jag har för fel när jag går iklädd en stickad klänning i den juligaste av juliga andar, så är det därför. Det var det enda jag kunde överskåda att ha på mig idag.

 

IMG_20160503_073020
Julie
03.05.2016 kl. 13:09

Pug files

...och för att inte det ska bli allt för jobbig stämning:

 

Puss.

Julie
02.05.2016 kl. 15:24

Serpentiner och ballonger!

Klarade vappen! och andra putslustiga ordvitsar som anspelar på denna vårens och arbetarnas och studenternas högtid.

Men klarade den, det gjorde vi. Och den blev inte så dum heller. Aftonen var vi hemma, bara vi. Sambon, Pilten, jag och hunden. Det är balkongsäsong och vi valde att duka upp våra spenatbörek där.

IMG_20160430_200944

 

Spenatbörek as in filodeg med spenat-fetafyllning. Bestämde mig lite i sista minuten för dessa när vi skulle gå till butiken och hade då ingen aning om hurudana mängder vatten jag tagit mig över huvudet. Filodeg är nämligen typ det fittigaste att sitta och pilla med när man är hungrig och barnet skriker och rycker en i byxbunten samtidigt.

Nå, slutet gott, allting gott - och gott blev det ju! Lagade egna varianter med morot-potatisfyllning åt Pilten (för småtyper får inte äta spenat). Även han gav bra betyg åt dem.

Första maj firades traditionsenligt med picnic och skumpa i Kajsaniemiparken, tillsammans med ett par av mina vänner. Efteråt tog vi ännu en öl på en solig terass. 

Eftersom jag inte hade telefonen framme typ en enda sekund under dagen så finns det inte heller några bilder. Ni får nöja er med denna, på Piltens allra första egna ballong (vi säger att det är Piltens. Egentligen är den mest åt mig själv...)

 

The owls are not what they seem.

Kuva, jonka Julie Ebbe (@juliaedde) julkaisi

 

 Hoppas eran var minst lika trevlig!

Julie
02.05.2016 kl. 10:24

När man inte får vara tjock utan skam och skuld

Är det egentligen inte helt jävla sjukt i huvudet att man inte får vara tjock utan att skämmas, be om ursäkt för sig själv, må dåligt och försäkra sin omgivning om att man nog jobbar på det?

Har gett mig in i en diskussion om "glorifierande av övervikt" (spyr) och har sedan igår kväll suttit och stirrat fettfobin rätt in i dess fula tryne. Förstås insvept i denna falska oro för tjockas hälsa, "det är ju ohälsosamt att vara tjock juu" (Spoiler: tjock är inte lika med ohälsa.) (Diskussionen pågår under en länk till ljuvliga Ellens blogg)

För där sitter folk och är helt sonika av åsikten att om man är okej med övervikt så är det lika med att man glorifierar fetma. Alltså: om man tycker att alla ska få se ut hur de vill, och att alla ska bemötas med respekt, inte ska ses ned på, inte ska behöva må dåligt eller skämmas - ja då glorifierar man fetma.

Så med andra ord: är du tjock ska du veta hut.

Det är en så vidrig människosyn att jag inte riktigt kan greppa det, ärligt talat. 

Dessutom "glorifiera fetma", vad är det ens? Det finns ingenting att glorifiera. Om vårt skitsamhälle är bra på någonting så är det att trycka ner de som avsticker från normen. Tjocka diskrimineras överallt. Även OM man skulle glorifiera fetma, än sen då? Vad tror de här förståsigpåarna att ska hända? Att alla plötsligt vill bli tjocka? Don't think so.

Det enda kroppspositivitet åstadkommer är att tjocka kan känna att de duger just så som de är. Om man nu är så himla orolig över tjockas hälsa borde man se det här som en bra sak, för det minskar betydligt på det psykiska illamåendet.

Dessutom: TJOCK ÄR INTE LIKA MED OHÄLSA. Fatta, era klåpare.

Julie
28.04.2016 kl. 10:42

Om ändå hunden använde kattlåda

IMG_20160426_181612

Jo morjens vilket asväder. Bilder säger mer än tusen ord så I'll just leave this here.

Julie
26.04.2016 kl. 21:40

Experiment: veckohandla

Jag erkänner: jag är urdålig på att hushålla smart. Vilket ju är lite dumt med tanke på att jag har huvudansvar för vår familjs ekonomi.

Vi har ju länge levt ganska i sus och dus, skulle jag kalla det. Inte haft någon särskild budget, utan shoppat när vi känt för det, ätit ute när vi känt för det, åkt på resor när vi känt för det - med pengar över. När man lever två person i en etta, utan skulder eller barn, klarar man sig sjukt bra på två medellöner, helt enkelt.

Problemet är bara att vi inte längre är två personer som lever på två medellöner i en etta. För det första bor vi i en större bostad med dubbelt så hög hyra. Vi har hund och vi har barn, och samtidigt har vi lägre inkomster i och med föräldraledigheter osv. Visserligen äter vi inte längre ute lika ofta som innan eller köper vin lika ofta (av naturliga skäl som ett litet barn medför), men allt det där andra har vi inte riktigt fått pli på.

Det största problemet är maten. Det blir så in i helvete dyrt när man har noll planering och noll framförhållning, och är såpass "fin i kanten" att man hellre äter på jobbets lunchrestaurang med kollegerna än medhavd matlåta ensam i något svettigt personalkök. Dessutom har vi charmats av Wolt och beställer hem mat aaaalt för ofta. Så det att vi inte äter ute så ofta blir ändå plusminusnoll, med all hämtmat.

Det är slut med det nu. Igår kväll satte jag mig ner och bläddrade i kokböcker och googlade recept. Resultatet blev en meny för två veckor framöver. Fem rätter per vecka (eftersom vi ändå vill ha lite utrymme att freestylea + att man kan äta rester vissa av dagarna), enligt en bottenmeny som innefattar bland annat en fiskrätt, en pastarätt och en soppa varje vecka.

Känner mig helt übermartha, måste jag medge. Nu har jag dessutom gjort inköpslistor för denna och nästa vecka OCH haft i åtanke att ha flera rätter med någorlunda samma råvaror, så att allt som handlas också äts upp. Så som vi haft det i nuläget går mycket av i synnerhet grönsakerna till spillo när man inte använder upp allt på en gång.

Vi ska se hur länge ivern håller i sig.

Julie
25.04.2016 kl. 14:37

Evighetslistan

Jag bara kunde inte låta bli. Listan härstammar från Linn och alla uppmanas att delta!

1. Så här tänker jag kring vacciner: Vi tar dem. De som ingår i vaccinprogrammet, absolut, och sådana som är bra att ha på exempelvis utlandsresor tas vid behov. Går ogärna in i vaccindebatten men kan väl säga så pass mycket att jag inte har mycket till övers för anti-vaxxerrörelsen. 

2. Gällande skönhetsingrepp tycker jag så här: Jag fattar egentligen inte att detta är en debatt? Alla gör ju som de vill. Också ur ett feministiskt perspektiv vill jag skifta bort fokusen från kvinnorna som gör operationerna (och sluta skamma dem!) och rikta den mot de strukturer och det samhälle som gör att framför allt kvinnor känner ett behov av att skära i och modifiera sina kroppar för att nå ett omöjligt ideal. Det är inte ingreppen som är problemet, utan det som ligger bakom.

3. Min sanna åsikt om muminmuggar: Love them.

4. Ska barn synas på sociala medier? Så här tänker jag: tja. Vårt barn har nog fått synas lite. De flesta bilder som vi laddar upp hamnar ändå i en hemlig grupp på facebook där vänner och familj kan se på dem. Detta för att minimera antalet bilder som finns på honom till allmän beskådan samt undvika att irritera folk som är ointresserade av vårt barn. Jag förstår dem, jag har nämligen själv noll intresse i andras barn.

5. Är jag feminist eller inte? Så här tänker jag: Ja, det är jag. Har följt med de feministiska diskussionerna i flera år nu i kulisserna. Nu börjar jag känna mig såpass stadig att jag vill börja delta också. Det är kanske det mest negativa med rörelsen just nu, att det är svårt att delta om man inte är väldigt påläst.

6. Mina tankar om kommersiella samarbeten i bloggar: Ärligt nu? Jag fattar att de görs och att också bloggare vill ha fyrk, men jag blir irriterad. Precis som med reklam på radio så är kommersiella samarbeten i bloggar en avstängare för mig. Många är de bloggar jag slutat läsa för att de helt enkelt börjat kännas ogenuina. Ännu värre om man förklär det som ett vanligt inlägg, även om det nånstans finstilt står att det är ett samarbete. Reklam är reklam är reklam, och det är irriterande.

7. Kan pojkar ha rosa kläder? Min åsikt om genustänk i kläder: För att avskaffa normer måste de brytas. Självklart kan pojkar ha rosa kläder, och de kan ha blommor och scarfar, spets och klänningar, spider-manbyxor och keps. Men man måste erbjuda dem hela paletten också genast från början, annars kommer de snabbt att halka in i de könsstereotypa fack som introduceras åt dem väldigt tidigt. Ja, från födseln redan egentligen. Det har jag ju skrivit om innan, till exempel här och här.

8. Dop eller namnfest - vad väljer jag? Vårt barn döptes. Av tradition främst. Det kan nog hända att eventuella andra barn inte döps. Det ser vi sen.

9. Bloggska - är det ett viktigt språk? Vad är bloggska? Nevöhööd.

10. Den berömda bloggfasaden - ska man visa allt i bloggen? Ja och nej. Man ska visa just så mycket som man själv är bekväm med. Personligen tycker jag bättre om att läsa bloggar där man ser lite av människan, inte bara överexponerade stilleben på fruktskålen. Har till exempel aldrig fattat tycke för Malenamis blogg, den saknar djup och är för mig därför ointressant.

Julie
22.04.2016 kl. 13:01

En rogivande omgivning

Disclaimer: jag vet att vi bor mitt i bygget av en helt ny stadsdel. Men c'mon, joku raja!

 

 

Godahoppsparken. #jätkäsaari

Kuva, jonka Julie Ebbe (@juliaedde) julkaisi

Julie
22.04.2016 kl. 09:57

Julie, 27. Reporter/programledare på Svenska Yle. Litteraturstudent. Hon. Mamma. Feminist. Tjock.

Skriver om barnet jag aldrig skulle ha (men vilken tur att jag ändrade åsikt), om studierna i litteratur, om jobbet, om mitt psykiska mående som stundvis är inte-så-bra och - ibland när det kokar över - feminism och genus.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

BLOGGAR JAG LÄSER, LÄS DU OCKSÅ

Anne
Björn
Blondinbella
Catzo
Ellen
Eva
Fanny och Nanne - Magpåsarna
Frida
Helena
Kaisa
Lady Dahmer​
Muffins
Rebecca
Sandra
Wait but Why

BEST OF

"Det är ett mirakel att du är gravid"
Privilegiet
"En riktig karlakarl"
Tips inför kvinnodagen
Pojkfärger och flickfärger
Mätt på idioti
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig
De stora, stora känslorna
Gudrun Schyman
Döden, döden, döden #2: radera de döda
En studie i selfies

MATERIAL PÅ ANNAT HÅLL

Det är inte boken som konverterar, det är sällskapet
"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"​
Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?​
Barn med funktionsnedsättning måste också höras​
Välkommen till Lilla Berlin
Sexuella trakasserier på jobbet
"Akta dig för skåpbilar" - den moderna tidens fula gubbe​
Uppsägningarna vid HU - "Bandet till universitetet borta"
Valdebatt: ”Esbo ger sina pengar åt skattesmitare”​
Valdebatt: "Folket behöver mera poliser"​
Hotellkung: Vi norrmän ger oss inte​
Gudrun Schyman: Klart Helsingfors behöver genusplogning​
Tusentals ägg gömda i Munksnäs​
"Helsingfors är både by och storstad"​