Lite skön rasism såhär på kvällskvisten

Så här satt jag en skön, solig lördag kväll och slösurfade på internetet. Plötsligt kommer detta emot och så var den kvällen förstörd.

 

2016-07-09

"En härlig trerummare från 50-talet. Men inte till romer eller invandrare".

Jag försöker förstå i vilket universum en människa som skriver såhär lever. Jag förstår ju att det finns människor med sådana åsikter och jag vet att det är svårt för romer och invandrare (de med mörk hy, framför allt) att få hyrbostäder. Men att det är så här direkt, så här rakt på sak - direkt i rubriken?!

Det har talats mycket om bubblor de senaste åren. De där sociala bubblorna. Fyfan vad bra jag trivs i min, som präglas av en human människosyn, av kärlek och en avsky för rasism och sexism.

Julie
09.07.2016 kl. 20:15

Plötsligt försvann ångestklumpen

Det har nu gått fem år sedan ett sommarvikariat blev ett höstvikariat som blev en projektanställning som blev fortlöpande frilans. Kort och gott: jag har jobbat på Yle i fem år denna sommar.

Samtidigt är det också fem år sedan jag fattade beslut att ta emot jobbet, som innebar att mina studier i Piteå i Sverige blev på hälft. Min ambitiösa plan då var att slutföra studierna på distans, men eftersom det utbildningsprogram jag då gick inte var särskilt flexibelt då det gällde att studera på distans (mycket obligatoriska föreläsningar och ovilja att vara flexibel med alternativa lösningar) så rann det till slut ut i sanden.

Och sedan dess har jag från och till haft en liten, molande ångestklump i magen över studierna som aldrig slutfördes. Varje gång jag påminns om Piteå-tiden - när jag sett min årskurs ta examen, mina klasskamrater göra karriär inom svensk media, när andra bekanta slutför sina studier, blir fastanställda eller bara talar om vikten av slutförda studier - då har den uppenbarat sig, ångestklumpen.

Dels har det berott på det ständiga yttre trycket på att slutföra studierna. Frågor som "har du inte tänkt på att slutföra?" "Hur ska du göra med studierna?" "Men vad med dina studier i Sverige då?" har gett mig kallsvett i fem år. Men det har också handlat om en gnagande oro över att det snart är för sent att ta tag i det igen, snart är det för sent att slutföra eller få till godo i någon annan utbildning. Eller tänk om de redan försvunnit, tänk om inget finns sparat?

Tills idag.

IMG_20160628_154641

 

Fem år av gnagande oro, ångest och bortknuffande av obekväma tankar om att alla mina 120 studiepoäng har gått upp i rök tog slut idag, när jag från mitt gamla universitet fick ett intyg över alla mina godkända kurser.

Hurra! Säger jag bara. Nu ska jag bara klura ut hur jag får dem till godo i min begynnande studier.

Julie
28.06.2016 kl. 16:42

Nya vindar kräver nya frisyrer

Som om inte dagens besked om beviljad studieplats vore nog: har bytt frisyr idag, till en modell jag tidigare eftersträvat men inte tillräckligt tydligt förmedlat att jag vill ha: en riktig, hederlig page med pannlugg.

IMG_20160622_190434

Den lite underliga vinkeln för att framhäva hur håret är kortare i nacken och längre framtill. Filtret för att fräknar. Hehe.

Är mycket nöjd! Det enda som harmar lite är att jag fegade ur med längden och lät henne inte klippa riktigt så mycket som jag innerst inne egentligen ville. Det är alltid lite säkrare, lite tryggare med lite längre hår för mig. Nästa gång klipper jag modigt kortare, till och med kortkort i nacken!

Vilken skön dag, hörni! Pusselbitarna för hösten faller på plats, nya saker händer i livet, håret följer med förändringen. Dessutom höll jag mitt löfte till mig själv:

messenger-quick-cam-1466611993381

Nu är jag fattig, men det var så värt det. Och väskan har såklart redan hunnit bli hundhårig. Som det ska vara.

Julie
22.06.2016 kl. 19:37

Nordisk litteratur - check!

När jag sökte till Nordisk litteratur lovade jag mig själv att jag i belöning ska köpa en svart Kånken med ljusbruna läderremmar åt mig själv om jag kommer in.

IMG_20160622_093016

 

Bara att traska till väskbutiken då!

Julie
22.06.2016 kl. 09:45

Navelbråck och huvudbry

För ett par veckor sedan lyssnade jag på en dokumentär om ett rutiningrepp som gick snett. En kille skulle opereras för gallsten, inga konstigheter - istället dog han några månader senare.

Det är med den dokumentären i bakhuvudet som jag nu sitter och väntar på att få höra från sambon. Han har inte gallsten, utan navelbråck och det opereras idag. Rutiningrepp, inget häftigt. Men så skulle också det ovan beskrivna ingreppet vara.

Hörde från honom senast vid 7:30 imorse, då han skrev att han nu måste lämna telefonen efter sig. Så hoppeligen är allt överstökat nu och han på uppvak. Det där med nedsövning är ju alltid lite obehagligt, om man frågar mig.

Ska försöka jobba lite nu. Det har nog gått bra.

Julie
20.06.2016 kl. 12:13

Sorgesam dag

Har försökt formulera ett inlägg redan i flera omgångar idag, men det blir till ingenting. Jag har så många tankar som flyger genom huvudet just nu att jag finner det svårt att få ordning på dem.

Men det jag försökt formulera på något vis är mina känslor kring försvunna Emil, som under helgen hittades död. Hur illa berörd jag är av nyheten om att Emil inte hittades vid liv, hur jag sörjer med de anhöriga.

Hans fall är så likt min kompis, som försvann för två år sedan. Han var försvunnen i fem veckor innan han påträffades av en fiskare. Att följa med rapporteringen i det här senaste fallet kändes som deja vu. Samma fruktansvärda historia pånytt, med samma olyckliga slut.

Jag kände inte Emil, men jag känner med er som gjorde det. Sörjer. Hoppas ni finner frid. Och att ni får någon slags klarhet i vad som hänt honom.

Julie
13.06.2016 kl. 14:23

Den nya jackan

För en månads tid sedan köpte jag en ny jacka. En svart pilotjacka, inget jox. Trevlig. Vanlig. För en gångs skull en sommarjacka som inte kändes tung eller krånglig eller som bara passar med vissa kläder. Vanlig jävla basjacka, liksom, som är snygg med allt.

Tro fan att den är borta.

Jag hade den med mig i förrgår, till jobbet. Det var ju dumt för det var en sjukt varm dag. På eftermiddagen cyklade jag in till stan för att göra en intervju och lade då jackan i cykelkorgen. Sedan cyklade jag till Alko. Sambon börjar på ett nytt jobb till hösten och hade i tisdags sin sista arbetsdag på det gamla jobbet, och det skulle vi fira med skumpa. Ännu här fanns jackan med i korgen.

Och när jag handlat klart på Alko och bestämt mig för att samtidigt handla till middag hängde jackan fortsättningsvis över min arm. Väl i matbutiken har jag en tydlig minnesbild av att jag hängde jackan över väskan.

Det är den sista minnesbilden jag har av jackan, insåg jag igår morse när jag skulle ut med hunden och letade efter den. Och när jag tänkte efter så insåg jag att jag med säkerhet INTE hade den med mig på cykelfärden hem. Minns tydligt hur jag lade butikskassen i cykelkorgen, alkopåsen på ena styren, blöjpaketet på andra - och väskan slängde jag över huvudet.

Ingen jacka. Inte i kampens lost and found. Inte i matbutiken, där jag är säker på att jag såg den sista gången. Inte inne på alko.

Borta. Bröl.

Det var den jackan det, då.

Julie
02.06.2016 kl. 14:58

Äckliga, sladdriga påsar

Egentligen ogillar jag att ta ordet projekt i min mun när det handlar om självbild, självacceptans och min kropp. Kroppen, särskilt kvinnans, ses redan som ett projekt, som något som hela tiden måste finslipas, fixas, bantas, tränas, formas till det oändliga. Man får aldrig bara vara.

Men jag har ändå inlett ett projekt. Ett vars mål är att jag lite skulle få börja tycka om mig själv. Inte en dag för tidigt, säger jag bara! Jag har dietat lite halvhjärtat hela våren (fast jag ännu ammar och därmed verkligen inte borde hålla på med kalorirestriktioner. Men ni vet, i en lätt ätstörd hjärna...) och aldrig mår jag så dåligt som när jag dietar.

Visst, jag har väl tappat nåt kilo hit eller dit, men inombords har jag sakta fyllts med självhat. Och jag har sagt det högt, stått framför spegeln och klämt i fläsket och utropat: "fyfan vad äcklig jag är!", skakat på min bröst och kallat dem för "tomma, sladdriga påsar", inspekterat min rumpa och konstaterat att jag behöver "varning för bred last"-skyltar och så vidare i det oändliga. Kort och gott: de allra fulaste, elakaste sakerna som jag tänker, och som jag tror att andra tänker om mig (dessa exempel är från den mildare ändan).

received_10153903948213145

Foto taget av sambon.

Det blir inte bättre av att ropa ut sitt självförakt. Det är en fruktlös jakt efter bekräftelse, för hur mycket till exempel min sambo än står bredvid och gång på gång upprepar att det inte alls är så, att jag inte alls är äcklig utan tvärtom härlig, så hjälper det inte för jag hatar mig själv så innerligt, och mina egna uttalanden matar det hatet.

Därav projekt: tycka om mig själv. I en veckas tid har jag nu låtit bli att säga negativa saker om mig själv, varken om min kropp eller i övrigt (annars brukar jag ganska ofta till exmpel tycka att jag är korkad, fast jag ju vet att det inte är så. Men ni vet, dåligt självförtroende och sådär...) Jag tänker dem fortfarande, men att inte säga dem högt hjälper faktiskt.

IMG_20160521_200859

 

Hittils ett jävligt lyckat projekt - jag blir inte längre nedslagen och ledsen av att se mig själv i spegeln. Jag fylls inte av ångest när jag äter glass. Jag vill inte gråta varje morgon när jag funderar på vad jag ska ha på mig för kläder.

Med andra ord, jag hatar mig själv lite mindre. Redan, efter bara en vecka! Det ni. Kan rekommendera.

Julie
30.05.2016 kl. 13:17

Älska dig själv

Hörni, om ni inte ännu läser Anne Hietanens blogg så börja nu! I och för sig vet jag typ ingen som inte läser, men jag säger nu ändå. Du, just du som levt under ett ton av stenar hela ditt liv: läs.

Anne skriver alltid mitt i prick. Alltid. Särskilt idag.

Julie
19.05.2016 kl. 13:56

Nya leksaker

IMG_20160513_184220

Tidigare i veckan köpte jag och sambon gemensamt en ny kamera. Vi ville ha en som är bättre än min gamla Canon av amatörmodell, men inte nödvändigtvis någon proffskamera, eftersom varken jag eller sambon är några fotografer. Det blev en Nikon av modell D7000. Egentligen hade vi tittat på en D7200, men den här var till ett såpass rimligt pris begagnad att det fick bli den. Så nu tänker vi oss att vi skaffar oss lite kunskap och köper tillbehör alltefter - och sedan uppgraderar vi till något bättre.

Igår var vi efter ett objektiv som sambon fyndat på tori - och idag kom han hem med en överraskning, nämligen ett fisheye-objektiv som jag någon gång i förbifarten uttryckt en önskan om att äga. Han är guld, min man.

Och nu ska vi lära oss att fota!

Julie
13.05.2016 kl. 20:18

Julie, 27. Reporter/programledare på Svenska Yle. Litteraturstudent. Hon. Mamma. Feminist. Tjock.

Skriver om barnet jag aldrig skulle ha (men vilken tur att jag ändrade åsikt), om studierna i litteratur, om jobbet, om mitt psykiska mående som stundvis är inte-så-bra och - ibland när det kokar över - feminism och genus.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

BLOGGAR JAG LÄSER, LÄS DU OCKSÅ

Anne
Björn
Blondinbella
Catzo
Ellen
Eva
Fanny och Nanne - Magpåsarna
Frida
Helena
Kaisa
Lady Dahmer​
Muffins
Rebecca
Sandra
Wait but Why

BEST OF

"Det är ett mirakel att du är gravid"
Privilegiet
"En riktig karlakarl"
Tips inför kvinnodagen
Pojkfärger och flickfärger
Mätt på idioti
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig
De stora, stora känslorna
Gudrun Schyman
Döden, döden, döden #2: radera de döda
En studie i selfies

MATERIAL PÅ ANNAT HÅLL

Det är inte boken som konverterar, det är sällskapet
"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"​
Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?​
Barn med funktionsnedsättning måste också höras​
Välkommen till Lilla Berlin
Sexuella trakasserier på jobbet
"Akta dig för skåpbilar" - den moderna tidens fula gubbe​
Uppsägningarna vid HU - "Bandet till universitetet borta"
Valdebatt: ”Esbo ger sina pengar åt skattesmitare”​
Valdebatt: "Folket behöver mera poliser"​
Hotellkung: Vi norrmän ger oss inte​
Gudrun Schyman: Klart Helsingfors behöver genusplogning​
Tusentals ägg gömda i Munksnäs​
"Helsingfors är både by och storstad"​