Åtta timmar ifrån barnet

När man helammar men har varit åtta timmar ifrån sitt barn.

Aj säger jag bara. Aj så satan.

Julie
Publicerad 01.12.2015 kl. 20:01

Jännän äärellä

Sambon är för tillfället sjukskriven. Det är så klart tråkigt i sig, men öppnar samtidigt upp för att jag kan tacka ja till inhopp.

Vilket jag har gjort. Ska hoppa in på min senaste redaktion, Yle Huvudstadsregionen, och göra en kvällswebbtur idag. Är excited och nervös. Det ska bli roligt att jobba lite igen, samtidigt som jag aldrig varit ifrån pilten så här länge förut. 4 timmar max.

Det vållar ju lite grann problem, i och med att jag fortfarande helammar. Problemet är inte pilten, han tar ju flaska vid behov och vi har frysen full med det vita guldet. Problemet är jag. Eller snarare mina stackars tissar. Jag kan känna en mjölkstockning komma på mils avstånd. Det är kanske lite osakligt att hiva fram bröstpumpen på jobbet.

Nå. Ska slänga lite smink i min trötta babyföräldernuna. Unnade mig själv ett nytt, illrött läppstift för ett par veckor sedan. Med den nyansen kan inget gå fel!

 

Julie
Publicerad 01.12.2015 kl. 12:00

Överraskningen

Julie
Publicerad 30.11.2015 kl. 01:22

Överraskning

För ett par månader sedan kom sambon hem och närmast studsade av iver. 

"Jag har en överraskning till dig! Men jag kan inte säga vad det. Jag vill så säga vad det är! Men jag kan inte. Hihiii!".

Jaha, undrade jag då, när får jag veta vad överraskningen är?

"28 november"

28 NOVEMBER?!?!?!?

Väntan är över. Ikväll får jag veta vad överraskningen är. Vet inte ännu heller, annat än att jag ska ha på mig fina, oömtåliga kläder. Om ni vet får ni inte berätta!

Min syster ska vara barnvakt. Oberoende vad det är ska det bli kul att komma iväg på tumis.

Julie
Publicerad 28.11.2015 kl. 14:30

Stress

Min föräldraledighet tar slut om en dryg månad och jag har inte lyckats landa mig ett jobb.

Som det ser ut nu får jag försöka klara mig på inhopp tills något mer långvarigt dyker upp. Det stressar mig.

Försöker trösta mig med att jag alltid hittils lyckats landa på fötterna i situationer som dessa. Det kommer att lösa sig även denna gång. Men jag tillåter mig sörja att jag inte fått de jobb jag sökt och som jag verkligen velat ha.

För det suger. Man känner sig världssämst och kass. Börjar undra om man bara inbillar sig att man är bra på det man gör, att ingen idats säga att man egentligen suger.

Usch.

Julie
Publicerad 25.11.2015 kl. 13:09

Hundcirkus

Vi har min mammas hund på besök över dagen. Familjen är i Chile och min syster, som bor i huset medan de är borta, har en 11 timmars arbetsdag så Nuppu har kommit till oss.

Nuppu är redan en gammal dam. Belgisk vallhund-blandningen fyllde 11 i somras, på piltens beräknade födelsedatum (dvs två veckor innan han sedan äntligen såg dagens ljus).

 

 

Vissa har tillräckligt långa ben för att hoppa upp i soffan, andra har inte.

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

Hela förmiddagen har varit en enda cirkus för Spock kan naturligtvis inte hålla sig ifrån henne. Förutom när hon hoppar upp i soffan. Dit räcker hans korta ben i alla fall inte.

Att en sådan fredag hos oss. Hur är det med er? 

Julie
Publicerad 20.11.2015 kl. 15:44

HP AND THE CURSED CHILD!!!!!

Jag fegar ALLTID ur när det gäller once in a lifetime-grejer som är dyra och potentiellt kräver att man åker utomlands.

Men det här kunde jag inte skippa. Jag kunde bara inte.

I mars 2017 ska jag och sambon på teater i London!

 

 

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

Julie
Publicerad 18.11.2015 kl. 19:42

Att vara pojkförälder

Nu är ju pilten fortfarande väldigt liten och uppfostran består till största delen av att sköta om hans grundbehov; närhet, mat, hygien, lek och skratt. Men jag tänker mycket på hurdan uppfostran vi ska tillämpa i takt med att han blir större.

Jag måste medge att det känns svårt att uppfostra en med snopp. Jag vill att han ska växa upp och bli en empatisk, mjuk människa med sunda värderingar och syn på sig själv och andra. Jag vill erbjuda honom alla möjligheter att förverkliga sig själv och inte behöva spela enligt de märkliga normer vårt samhälle lever efter. 

I tankarna har det kännats enklare med en liten unge med snippa, det där med att gå emot könsnormerna. Kanske också för att jag av någon anledning alltid föreställt mig vara förälder till flickor, vilket i sin tur säkert beror på att jag är uppvuxen med bara systrar.

Hittils har jag i alla fall ansträngt mig till det yttersta för att skala bort allt onödigt könande. Pratar inte längre om flickor och pojkar eller kvinnor och män - andra är barn och vuxna, människor, personer, typer. Och pilten är pilten. Rättar inte heller när folk antar att han är en flicka (vilket händer rätt ofta). Det spelar ju ingen roll.

Jag vet inte. Jag försöker lita på att mina egna grundvärderingar och tankar om världen och livet lite automatiskt ska peka mig i rätt riktning. Jag är dock bara människa, en människa som vuxit upp i en mycket ljusröd-ljusblå värld. Säkert kommer också jag att fela.

Julie
Publicerad 16.11.2015 kl. 21:30

Kakihumor

 

Förlåt.

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

Julie
Publicerad 16.11.2015 kl. 19:54

Mammas lilla geni

I onsdags var en milstolparnas dag av två orsaker:

1) Pilten vände sig från rygg till mage för första gången.

2) Jag vågade mig till babycafé för första gången.

Detta skedde dessutom samtidigt.

Där satt jag på Lilla luckans golv och berättade hur pilten inte ännu vänder sig hela vägen, bara på sidan. Så gick det inte fem minuter så låg han plötsligt på mage!

Jag börjar förstå det här att föräldrar blåser upp minsta lilla sak som deras barn lär sig till världens största händelse (min mamma jublade och firade när min bror för första gången tog en näve mylla ur blomkrukan och kastade det på golvet). Mitt lilla barn, geniet, har listat ut hur man vänder på sig!

 

Jag är stoltast i byn.

Babycafé var för övrigt hur trevligt som helst, det gör vi definitivt om.

Julie
Publicerad 16.11.2015 kl. 01:54

Julie, 27. Reporter/programledare på Svenska Yle. Litteraturstudent. Hon. Mamma. Feminist. Tjock.

Skriver om barnet jag aldrig skulle ha (men vilken tur att jag ändrade åsikt), om studierna i litteratur, om jobbet, om mitt psykiska mående som stundvis är inte-så-bra och - ibland när det kokar över - feminism och genus.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

BLOGGAR JAG LÄSER, LÄS DU OCKSÅ

Anne
Björn
Blondinbella
Catzo
Ellen
Eva
Fanny och Nanne - Magpåsarna
Frida
Helena
Kaisa
Lady Dahmer​
Muffins
Rebecca
Sandra
Wait but Why

BEST OF

"Det är ett mirakel att du är gravid"
Privilegiet
"En riktig karlakarl"
Tips inför kvinnodagen
Pojkfärger och flickfärger
Mätt på idioti
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig
De stora, stora känslorna
Gudrun Schyman
Döden, döden, döden #2: radera de döda
En studie i selfies

MATERIAL PÅ ANNAT HÅLL

Det är inte boken som konverterar, det är sällskapet
"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"​
Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?​
Barn med funktionsnedsättning måste också höras​
Välkommen till Lilla Berlin
Sexuella trakasserier på jobbet
"Akta dig för skåpbilar" - den moderna tidens fula gubbe​
Uppsägningarna vid HU - "Bandet till universitetet borta"
Valdebatt: ”Esbo ger sina pengar åt skattesmitare”​
Valdebatt: "Folket behöver mera poliser"​
Hotellkung: Vi norrmän ger oss inte​
Gudrun Schyman: Klart Helsingfors behöver genusplogning​
Tusentals ägg gömda i Munksnäs​
"Helsingfors är både by och storstad"​