Home Office

IMG_20160311_095555

Inte så glamouröst, men desto mysigare. Dock tenderar hemmajobbdagarna att inte vara så effektiva på morgonen, främst på grund av den minsta familjemedlemmen vars morgonmål går ut på att kasta banan och gröt runt sig. Som tur har vi åtminstone skaffat en tallrik (den gröna där, i silikon - Ez-Pz. Rekommenderar, helt uppriktigt, utan något samarbete) som är svår att slänga runt med.

Nå, nu ska här skrivas webbtext för hela slanten!

Och på tal om webbtexter, ville jag passa på och länka till en intervju som jag faktiskt är särskilt nöjd med. Jag intervjuade nämligen Bengt af Klintberg (ni vet, Råttan i pizzan, Den stulna njuren, etc) om myten om den vita skåpbilen. Eller den blåa, som den ofta verkar vara här. Check it out.

Julie
Publicerad 11.03.2016 kl. 11:42

Dåligt samvete deluxe

Jag har ett underligt, lite överkänsligt samvete. Jag ska ge några exempel:

1) Nära där jag bor öppnade i höstas i godisaffär. Varje gång jag går förbi ser jag skylten där det står "We're open!", och varje gång kikar jag in i den tomma affären, där försäljaren - den enda affären verkar ha - sitter ensam bakom kassadisken. Aldrig har jag sett någon gå in eller vara där inne, och varje gång jag går förbi får jag ont i magen över att jag inte själv heller någonsin går in dit. Vill liksom stöda lokalt samtidigt som jag inte vill köpa karkki (för jag har ett sjuhelvetes sockerberoende som är skitsvårt att skaka av) och så tycker jag så synd om den där snubben som alltid bara sitter där, helt ensam.

2) En gång sade jag upp min HBL-prenumeration. Jag fick papperstidningen hem, men hann aldrig läsa den. Långsamt samlades de olästa tidningarna i en hög på tambursgolvet. Bestämde till slut att det var en allt för dyr hobby, att samla på olästa tidningar, så jag sade upp prenumerationen. Någon vecka senare började tidningen samarbetsförhandla, och i mitt dåliga samvete över att jag med min uppsägning bidragit till en minskad inkomst skaffade jag en digital prenumeration. Fortfarande hinner jag aldrig läsa hela tidningen.

3) En gång när jag spelade Civilization V släppte jag en atombomb över Spaniens huvudstad. Hade dåligt samvete i flera dagar.

Julie
Publicerad 10.03.2016 kl. 21:14

Goder afton från journalisten och Pilten

Buu. Här hade jag tagit en nätt selfie och skrivit en nätt text - och så går det inte att embedda bilder via mobilen? Tråkigt att det här mobilbloggandet haltar så på den här plattformen.
 
Nåja. Hälsningar nu i alla fall här från vårt sovrum. Jag o Pilten är i exil medan sambon ockuperat tv:n med nåt trist konsolspel. Jag säger trist, för att det är ett skjutspel och skjutspel är cirka det tråkigaste jag vet.
 
Det råder negativa stämningar hos oss just nu. Pilten ställde till med skrikfest innan han somnade utmattad på min arm (men han vaknar till nu och då. Därför tar det en evighet att skriva detta inlägg). Jag är på dåligt humör, och blir bara surare för varje gång telefonens skärm snurrar från porträtt till landskapsvy utan att jag vill det. Från vardagsrummet hörs sambons svordomar över hur skit spelet är.
 
Imorgon är en ny dag. Kanske vår familj är gladare då.
Julie
Publicerad 09.03.2016 kl. 21:58

Den blommar, den blommar!

Från kvinnodagen och trakasserier till något helt annat, något som gör mig glad!

Det är nämligen så att jag gillar krukväxter. Jag har inte en enda grön tumme - faktiskt inte ens en grön nagel - men jag gillar dem ändå, och kämpar på så gott det går med att hålla dem vid liv.

Igår kväll slogs jag av en plötslig städinspiration och började röja upp i hörnet där jag har mina krukväxter. De har varit lite vind för våg de senaste veckorna, och många av dem hade några torra, bruna blad som behövde plockas bort.

Döm om min förvåning när jag kommit fram till den sista och upptäcker att den alls inte har torra, bruna blad i mitten, utan istället har börjat blomma i smyg. Den stackaren som inte fått vatten på säkert två veckor och dessutom står planterad i en ytterkruka!

messenger-quick-cam-1457461094010

Nu bara jag skulle få porslinsblomman att äntligen blomma så skulle jag vara nöjd. Sen rör de döda krukväxterna mig inte längre i ryggen.

Julie
Publicerad 09.03.2016 kl. 12:11

Sexuella trakasserier

Hela den här veckan jobbar jag med ganska tunga grejer, nämligen sexuella trakasserier.

Det hela tog avstamp i kollegans förträffliga (men sorgliga) nyhet om de trakasserier som förekommer inom byggnadsbranschen. Vårt program hakade på och lade ut en enkät där vi efterlysta publikens erfarenheter (som man fortfarande får delta i, om man vill. Helt anonymt. Om man nu får puffa sina egna grejer lite här).

Det har kommit en hel del svar och jag blir så himla bedrövad. Överallt förekommer det - metallbranschen, vården, räddningsverket, energibranschen, bland forskare. Man blir matt och bedrövad och kan väl som kvinna bara tacka sin lyckliga stjärna att man jobbar med proffsiga kolleger och chefer som inte sysslar med sådant.

 

En anställd som bli trakasserad på jobbet borde kunna gå till chefen för att få hjälp. Men värre är det ju om chefen är den som tafsar... Dela gärna detta, vi måste helt tydligt fortsätta diskutera det här ämnet!

Posted by Yle Radio Vega on Tuesday, 8 March 2016

 

Just på jobbet har jag faktiskt aldrig råkat ut för det, däremot på andra platser - särskilt kollektivtrafik. Jag har blivit smekt på låret, klappad på rumpan, fått saker ropade efter mig. Det känns som om det är en erfarenhet som så gott som alla kvinnor har. Och det är nog så himla bedrövligt.

Julie
Publicerad 09.03.2016 kl. 10:45

Lite mera kvinnodagsrant

Hej!

Först och främst: jee, vad kul att så många läst och länkat till tipsen inför kvinnodagen! Tack!

Sedan: voj suck och elände, förutom blommor och choklad hade jag helt glömt hur giriga och jobbiga alla företag blir, i synnerhet sådana som säljer kläder, på kvinnodagen.

Jag vet inte hur många kvinnodagserbjudanden jag har stött på, men de är många. Tänker inte nämna några vid namn (ni kan ju själva ta och kurkka i en mail-inbox, gissar att rätt många får reklammail från flera kläd- och kosmetikförsäljare) för de förtjänar noll och ingen uppmärksamhet. 

Jag förstår att de kommerciella bolagen hakar på högtider som jul, påsk, halloween och morsdag - men internationella kvinnodagen? Inser de inte själva hur osmakligt det är att sko sig på en dag som ska uppmärksamma kvinnors utsatthet för att sälja lite underkläder och smink? Va?

Alltså nä, man blir ju lite förbannad.

Julie
Publicerad 08.03.2016 kl. 14:57

Tips inför kvinnodagen

Hör upp alla glada typer! Imorgon uppmärksammar vi den internationella kvinnodagen. Kvinnodagen är INTE en dag då man köper blommor och choklad åt sin fru, och ger henne en extra klapp på rumpan. Kvinnodagen är till för att uppmärksamma kvinnors utsatta läge och lägre status världen över - även här i "världens mest jämställda länder" i Norden.

Eller, för att citera Tankesmedjan i P3: att gratulera kvinnor på kvinnodagen är som att gratulera en HIV-smittad på Världsaidsdagen.

"Hur ska man då göra om man inte ens får köpa ett knippe tulpaner då va?" kanske någon nu undrar. Misströsta icke! Här kommer tre enkla anvisningar till hur du imorgon uppmärksammar internationella kvinnodagen:

1. Ge plats och lyssna - kvinnor får mera sällan tala till punkt på möten på jobbet, och män talar generellt flera ord och tenderar att dominera i samtal - särskilt mellan man och fru. Om så bara för en dag (men ta det gärna till dig och fundera): ge medvetet plats åt kvinnorna i din omgivning och låt dem tala till punkt. Och framför allt: lyssna! 

2. Säg inte "inte alla män!" - jag fortsätter där jag blev i punkt ett: lyssna! och börja inte genast käbbla emot. Om du slåss mot din instinkt att genast börja försvara alla schyssta snubbar som är schyssta, och istället lyssnar och försöker ta in vad som faktiskt sägs kan det hända att du lär dig något nytt.

3. Länka och uppmärksamma - det kan tyckas vara simpelt, men män får i regel mera uppmärksamhet på alla områden. Politiker, komiker, musiker, etc etc. Det handlar inte om att det inte finns kvinnor även bland dessa, för det gör det, utan om att de har svårare att få en syl i vädret - just det - för att männen hörs och syns mera överallt. Fast som ett endagsexperiment (men igen: ta det gärna till dig och fundera): länka bara till kvinnor, retweeta kvinnor, rekommendera kvinnor och deras alster av olika slag. 

Och så en bonus till alla journalister där ute: försök lägga manken till och hitta en kvinna att intervjua, istället för att alltid ringa samma gubbar. Könsfördelningen i media är fortfarande ojämn till männens fördel.

Avslutningsvis, innan någon hinner ropa någonting om att Finland redan är jämställt och feminismen här bara behandlar i-landsproblem och blabbla. För det första vill jag vänligst påminna om att Finland toppar EU-statistik om våld mot kvinnor - 47 procent har upplevt våld, och kvinnorna i Finland är mest rädda för våld. Finland toppar också statistiken över barn under 15 som utsatts för våld (hälften, jämfört med det europeiska genomsnittet 35%). Så att hävda att Finland är jämställt är ungefär lika med att skratta hånfullt rakt i ansiktet på HÄLFTEN AV ALLA FINSKA KVINNOR. Ja.

För det andra råder jag dig som tycker att feminism som fokuserar hemåt bara behandlar i-landsproblem: läs den här texten av Feminist Batwoman. Nuff said.

Ha en bra och eftertänksam kvinnodag!

Julie
Publicerad 07.03.2016 kl. 13:52

Ännu ett midnattsinlägg

...för sedan ska jag sova.

Av någon underlig anledning känner jag mig som i ett vägskäl just nu. Jag söker något nytt men vet inte vad (och som om det inte hänt och händer tillräckligt mycket nytt i mitt liv, what with babyn och nytt jobb och allt möjligt?). 

Kanske skulle det hjälpa att möblera om? Köpte faktiskt en matta från ikeatrippen med min mamma igår, och måste riktigt tygla mig själv här för en timme sedan då jag var fem före att plocka fram dammsugaren och moppen så jag kunde rulla ut den. Sen kom jag på att klockan var 11. 

Eller kanske det är nåt så litet som ny frisyr eller ny färg. Tanken har ruvat någonstans långt bak i huvudet redan en tid: något häftig, kanske något neon? Blått. Åtminstone topparna.

Jag vet inte. Men det bubblar i kroppen. Det bubblar i kroppen av längtan efter nya saker.

Kanske är det bara våren. Kanske hjälper det om jag köper en ny färgs tulpaner imorgon.

IMG_20160307_002445
Julie
Publicerad 07.03.2016 kl. 00:27

Ärliga listan

Såhär på söndagskvällen. Håll till godo!

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Jag grät NÄSTAN idag, när vi satt på kaffe hos min morfars fru, och jag tittade mig omkring i rummet och riktigt rös åt hur allting var sig likt - och ändå inte, för morfar dog ju för tre månader sedan. Bokstavligen INGENTING har förändrats. Bara att det bara finns en persons cigarettfimpar i askkoppen numera.

Ordentligt grät jag i terapin för ett par veckor sedan. Av totalt åtta besök är det första och enda gången jag fällt en tår. Orsak: sorg, saknad, samvete.

TRE SAKER DU AVSKYR

Bananflugor, människor som gått i "Livets hårda skola", assymetri.

HUR VAR DU I SKOLAN?

Grundskolan: tillbakadragen väggros, i korthet. Var rädd för människor, kände mig ganska usel, hade få vänner. I gymnasiet vände det till det bättre för att sedan på universitet lite grann bli som i grundskolan. Då kände jag mig vilsen och ensam, att jag inte riktigt hörde hemma någonstans.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?

Av att inte ha kontroll. Jag är råddig - i synnerhet vad gäller att helt konkret ha det städigt - men med jobb och vardagens trådar har jag stenkoll. Och är hela tiden rädd för att jag glömt något.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:

Mitt barn, min man, Helsingfors om sommaren.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?

Min sambo har berättat för mig att hans första intryck av mig var att jag var lite cool (inte på ett bra sätt) och hade ett ganska hårt yttre. Det var när vi såg filmen Up! och jag bara grät och grät som han blev kär. Och ja, jag tror honom, jag kan nog framstå som lite kall och reserverad. Det beror på att jag egentligen är oerhört osäker. Har höga murar och svårt att släppa folk riktigt, riktigt nära. Men jag jobbar på att bli ärligare och mera öppen. Hence att jag valt att vara öppen med hela den där terapibiten.

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?

En realist med mindervärdeskomplex. I korta drag.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:

Nu kommer det här att låta just hemskt men: när man ser en halvbekant på avstånd och man verkligen, verkligen inte orkar småprata om ingenting, och man försöker enligt bästa förmåga att inte få ögonkontakt utan bara låtsas som att man inte ser. Gör det inte ofta, men ibland vet ni. Ibland orkar man bara inte.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?

När jag har köpt nya kläder och för en gångs skull orkat använda eyeliner.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?

Kan inte minnas exakt, men jag vet att jag har skrattat mycket tillsammans med min mamma de senaste två dagarna.

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?

Universums storlek, mitt barns framtid, min egen framtid.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:

Att min barn ska dö. Det är nog nästan det enda jag är rädd för i dessa dagar. Allt annat känns litet i jämförelse.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:

Allt inom vård. Nålskräck, can't handle it.

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:

Journalist. Men OJ DET ÄR JAG JU REDAN. All form av kommunikations är väl min grej, hur jag än försöker komma på vad man kunde sadla om till sedan när alla journalister ersätts med robotar.

Julie
Publicerad 06.03.2016 kl. 22:52

Ett veckoslut senare eller Världens tråkigaste rubrik

Hej!

Jag har haft fullt upp med att vara borta från stan och borta från internet. Sambon fick besök från hemlandet så jag tog Pilten under armen och rymde till min mamma i Borgå.

IMG_20160305_160014

Passade på att åka till Ikea, min och mammas favoritsysselsättning (efter att snurra på kirppis och gå på auktion, that is). Under denna magiska resa lärde sig Pilten ett tu tre att dra sig upp på fötter! Åtta månader och två dagar gammal. Så far det bara. Huhhuh.

Annars var det ett högst ordinärt men trevligt veckoslut hos mamma: den sedvanliga loppisrundan (som gav goda resultat denna gång. Ska inte tråka ut er med detaljerna, för det finns ju inget tristare än folk som visar upp vad de har köpt för kläder, men konstaterar nu ändå att det var bra), ett ikeabesök, som ovan nämnt, och så var vi på kaffe hos min morfars fru.

Nu har jag inredningsinspiration men ingen ork. Oftast är det tvärtom. Så som vanligt blir det väl ingen förändring i hemmet. Typiskt.

Julie
Publicerad 06.03.2016 kl. 21:40

Julie, 27. Reporter/programledare på Svenska Yle. Litteraturstudent. Hon. Mamma. Feminist. Tjock.

Skriver om barnet jag aldrig skulle ha (men vilken tur att jag ändrade åsikt), om studierna i litteratur, om jobbet, om mitt psykiska mående som stundvis är inte-så-bra och - ibland när det kokar över - feminism och genus.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

BLOGGAR JAG LÄSER, LÄS DU OCKSÅ

Anne
Björn
Blondinbella
Catzo
Ellen
Eva
Fanny och Nanne - Magpåsarna
Frida
Helena
Kaisa
Lady Dahmer​
Muffins
Rebecca
Sandra
Wait but Why

BEST OF

"Det är ett mirakel att du är gravid"
Privilegiet
"En riktig karlakarl"
Tips inför kvinnodagen
Pojkfärger och flickfärger
Mätt på idioti
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig
De stora, stora känslorna
Gudrun Schyman
Döden, döden, döden #2: radera de döda
En studie i selfies

MATERIAL PÅ ANNAT HÅLL

Det är inte boken som konverterar, det är sällskapet
"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"​
Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?​
Barn med funktionsnedsättning måste också höras​
Välkommen till Lilla Berlin
Sexuella trakasserier på jobbet
"Akta dig för skåpbilar" - den moderna tidens fula gubbe​
Uppsägningarna vid HU - "Bandet till universitetet borta"
Valdebatt: ”Esbo ger sina pengar åt skattesmitare”​
Valdebatt: "Folket behöver mera poliser"​
Hotellkung: Vi norrmän ger oss inte​
Gudrun Schyman: Klart Helsingfors behöver genusplogning​
Tusentals ägg gömda i Munksnäs​
"Helsingfors är både by och storstad"​