Det är skolstart i luften

I år är det tio år sedan jag lämnade Steinerskolan bakom mig och började i Tölö gymnasium. Det var stort! Så stort. Att lämna den gamla klassen, de gamla kompisarna, lärarna bakom.

Och samtidigt - kan jag se i retroperspektiv - lämnade jag mitt väggros-jag bakom mig. Gymnasiet frigjorde mig. Jag blev inte en ny människa - samma människa finns kvar - men jag blev fri. Det var stort. Som sagt.

För ett par veckor sedan promenerade jag hem från jobbet, en bit längs Mechelingatan, förbi Stengårds sjukhus och Tölö kyrka tills jag stod bakom min gamla skolbyggnad. Det var som att bli slagen av en nostalgivåg - hur jag stod där, i juni för 10 år sedan och läste mitt namn på listan över antagna om och om igen. Min mamma hade kommit från Borgå med mina betyg för inskrivningen. Sedan åt vi nepalesiskt till lunch för att fira.

Jag minns att jag knappt fattade att jag faktiskt gjort det! Att den där flyktiga tanken som slagit mig under vintern, att jag kanske faktiskt kunde byta skola om jag ville, hade blivit verklighet. Att jag kom in! Det var - som sagt - stort.

(Det har kanske inte undgått någon att jag är väldigt förtjust i mina gymnasieår, jag har ju skrivit om det innan. Men de tre åren hör fortfarande till mina top fem i mitt liv - trots att dom också var väldigt tunga av en massa orsaker.)

Den här hösten ser lustigt nog lite lika ut. Jag står inför en helt ny etapp i livet, nya studier, en ny skola. Jag står här och tittar på min nya uni-mail och kan knappt fatta att jag faktiskt gjort det, att den där flyktiga tanken som slog mig under vintern, att jag faktiskt skulle kunna börja studera något nytt, har blivit verklighet. 

Det är skolstart i luften, hörni. I den kyliga augustiluften. Och det är härligt!

Julie
11.08.2016 kl. 14:39

Jag måste bli bokmal igen

När jag var barn var jag en bokmal. Sög i mig böcker i en hisnande takt och jonglerade flera böcker parallellt. Samtidigt är jag också en sådan som läser favoriterna om och om igen, så medan jag läste nya böcker så hade jag allt som oftast en Potter-bok eller en Jade-bok (helt min favoritserie på finska i tonåren) på gång vid sidan av.

Vuxenåldern förde med sig stress och måsten, och i något skede försvann tiden att läsa. Numera påbörjar jag böcker men läser aldrig slut (den senaste jag läste slut var Kaj Korkea-ahos Onda boken - det var 1 år sedan). De ligger i drivor på mitt nattduksbord där de hamnar, med en strumpa som bokmärke - och när det gått för länge sedan jag senast läste känns som att jag borde börja om för att få grepp om vad som egentligen hänt såhär långt.

Högen med olästa böcker hopar sig. Jag köper på mig fler, jag får i gåva en hel del böcker, jag köper alltid när någon bekant eller kompis gett ut - men jag får dem aldrig läst.

Det måste bli ändring i detta alldeles snart, för herregud ändå: jag ska studera litteratur! Man kan inte studera litteratur utan att läsa. Det ska bli skönt att faktiskt ha en riktig orsak till att grotta ner sig i en bok i timtal per dag, och samtidigt kommer det helt säkert också att kräva att jag aktivt tar mig tid och faktiskt läser.

För samtidigt som jag var en bokmal som barn så var jag också en sådan som lät skolarbete ligga till sista sekunden. Nu är bokläsande snart likamed skolgång, alltså måste jag skärpa mig. Mitt nya mantra måste således bli: man kan inte läsa Knausgård på bara en kväll.

Julie
04.08.2016 kl. 11:06

Plötsligt försvann ångestklumpen

Det har nu gått fem år sedan ett sommarvikariat blev ett höstvikariat som blev en projektanställning som blev fortlöpande frilans. Kort och gott: jag har jobbat på Yle i fem år denna sommar.

Samtidigt är det också fem år sedan jag fattade beslut att ta emot jobbet, som innebar att mina studier i Piteå i Sverige blev på hälft. Min ambitiösa plan då var att slutföra studierna på distans, men eftersom det utbildningsprogram jag då gick inte var särskilt flexibelt då det gällde att studera på distans (mycket obligatoriska föreläsningar och ovilja att vara flexibel med alternativa lösningar) så rann det till slut ut i sanden.

Och sedan dess har jag från och till haft en liten, molande ångestklump i magen över studierna som aldrig slutfördes. Varje gång jag påminns om Piteå-tiden - när jag sett min årskurs ta examen, mina klasskamrater göra karriär inom svensk media, när andra bekanta slutför sina studier, blir fastanställda eller bara talar om vikten av slutförda studier - då har den uppenbarat sig, ångestklumpen.

Dels har det berott på det ständiga yttre trycket på att slutföra studierna. Frågor som "har du inte tänkt på att slutföra?" "Hur ska du göra med studierna?" "Men vad med dina studier i Sverige då?" har gett mig kallsvett i fem år. Men det har också handlat om en gnagande oro över att det snart är för sent att ta tag i det igen, snart är det för sent att slutföra eller få till godo i någon annan utbildning. Eller tänk om de redan försvunnit, tänk om inget finns sparat?

Tills idag.

IMG_20160628_154641

 

Fem år av gnagande oro, ångest och bortknuffande av obekväma tankar om att alla mina 120 studiepoäng har gått upp i rök tog slut idag, när jag från mitt gamla universitet fick ett intyg över alla mina godkända kurser.

Hurra! Säger jag bara. Nu ska jag bara klura ut hur jag får dem till godo i min begynnande studier.

Julie
28.06.2016 kl. 16:42

Det där med att jobba och studera

Usch. Har börjat stressa över vår ekonomiska situation nu när jag börjar studera. Har hela tiden tänkt att det nog ska gå att jobba 50% vid sidan av, men jag börjar ju inse att jag inte har en blekblå aning om hur studierna är strukturerade - hur mycket obligatorisk närvaro krävs egentligen, och hur långt på förhand vet jag om hur det ser ut? 

Jag kan ju bara jämföra med studietiden i Sverige. Där satt jag i skolbänken två eller tre dagar i veckan - och då oftast hela dagar från 9-17. Idealt hoppas jag att det är ungefär motsvarande här, att det inte är föreläsningar varje dag utan att man studerar hemifrån istället. Och hur flexibla är de till exempel med tanke på småbarnsfamiljer? Kan man få någon essäuppgift istället för att gå på en obligatorisk föreläsning?

Kanske är det jätteonödigt att stressa på förhand - det klarnar ju, och jag har dessutom en del besparingar som jag i värsta fall kan använda. Jag vill bara allra helst och in i det sista undvika att lyfta studiestöd. Jag orkar liksom inte hålla på och dubbelkolla mina inkomstgränser hela tiden, utan vill kunna jobba i fred just så mycket som jag hinner med och orkar.

Julie
27.06.2016 kl. 16:05

Nya vindar kräver nya frisyrer

Som om inte dagens besked om beviljad studieplats vore nog: har bytt frisyr idag, till en modell jag tidigare eftersträvat men inte tillräckligt tydligt förmedlat att jag vill ha: en riktig, hederlig page med pannlugg.

IMG_20160622_190434

Den lite underliga vinkeln för att framhäva hur håret är kortare i nacken och längre framtill. Filtret för att fräknar. Hehe.

Är mycket nöjd! Det enda som harmar lite är att jag fegade ur med längden och lät henne inte klippa riktigt så mycket som jag innerst inne egentligen ville. Det är alltid lite säkrare, lite tryggare med lite längre hår för mig. Nästa gång klipper jag modigt kortare, till och med kortkort i nacken!

Vilken skön dag, hörni! Pusselbitarna för hösten faller på plats, nya saker händer i livet, håret följer med förändringen. Dessutom höll jag mitt löfte till mig själv:

messenger-quick-cam-1466611993381

Nu är jag fattig, men det var så värt det. Och väskan har såklart redan hunnit bli hundhårig. Som det ska vara.

Julie
22.06.2016 kl. 19:37

Nordisk litteratur - check!

När jag sökte till Nordisk litteratur lovade jag mig själv att jag i belöning ska köpa en svart Kånken med ljusbruna läderremmar åt mig själv om jag kommer in.

IMG_20160622_093016

 

Bara att traska till väskbutiken då!

Julie
22.06.2016 kl. 09:45

Som att läsa till studentexamen

Jag har börjat ställa in mig på att inleda studier i höst. Förutsatt, förstås, att jag kommer in. 

Inträdesprovet är i eftermiddag och jag är faktiskt lite nervös. Finner tröst i att det inte verkar vara så många sökande i förhållande till platser, och att jag - äntligen - verkar ha tagit in provmaterialet, men jag skulle jämföra dagen fiilisar med då när jag skrev studentprov. Nervöst, huvudet känns tomt, vill sistaminuten-panikläsa men hinner inte. Typiskt.

 

 

Förlitar mig på den gamla goda hetsläs-och-memorera-kvällen-innan-tekniken. Inträdesprov imorgon, alltså. Iiik.

Kuva, jonka Julie Ebbe (@juliaedde) julkaisi

 

Min vana trogen har jag inte läst länge och studerat väl, utan mest panikläst dagarna innan provet. Mest sent på kvällarna, såklart, när jag är minst mottaglig för ny kunskap och information. Men det hjälps ju inte när man har en Pilt som kräver ens uppmärksamhet och stjäl markeringstuscherna när man försöker plugga.

Vi får se.

Julie
24.05.2016 kl. 10:43

Julie, 27. Reporter/programledare på Svenska Yle. Litteraturstudent. Hon. Mamma. Feminist. Tjock.

Skriver om barnet jag aldrig skulle ha (men vilken tur att jag ändrade åsikt), om studierna i litteratur, om jobbet, om mitt psykiska mående som stundvis är inte-så-bra och - ibland när det kokar över - feminism och genus.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

BLOGGAR JAG LÄSER, LÄS DU OCKSÅ

Anne
Björn
Blondinbella
Catzo
Ellen
Eva
Fanny och Nanne - Magpåsarna
Frida
Helena
Kaisa
Lady Dahmer​
Muffins
Rebecca
Sandra
Wait but Why

BEST OF

"Det är ett mirakel att du är gravid"
Privilegiet
"En riktig karlakarl"
Tips inför kvinnodagen
Pojkfärger och flickfärger
Mätt på idioti
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig
De stora, stora känslorna
Gudrun Schyman
Döden, döden, döden #2: radera de döda
En studie i selfies

MATERIAL PÅ ANNAT HÅLL

Det är inte boken som konverterar, det är sällskapet
"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"​
Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?​
Barn med funktionsnedsättning måste också höras​
Välkommen till Lilla Berlin
Sexuella trakasserier på jobbet
"Akta dig för skåpbilar" - den moderna tidens fula gubbe​
Uppsägningarna vid HU - "Bandet till universitetet borta"
Valdebatt: ”Esbo ger sina pengar åt skattesmitare”​
Valdebatt: "Folket behöver mera poliser"​
Hotellkung: Vi norrmän ger oss inte​
Gudrun Schyman: Klart Helsingfors behöver genusplogning​
Tusentals ägg gömda i Munksnäs​
"Helsingfors är både by och storstad"​