Loppu häämöttää

Å vetni, snart är det jul! Jag har precis lämnat in en hemtent i norsk och dansk litteratur, nästa måndag har jag en alldeles vanlig saltent och sedan ska jag bara knåpa ihop två stycken essäer och läsa en roman - sen är jag så klar för jullov!

Studierna håller paus till halva januari, minus en tredje essä som ska in den 11, och jag kommer ju så klart att jobba en del - men veckan mellan jul och nyår håller jag faktiskt helt ledig i år. Jag känner att jag verkligen behöver det - det är ett år sedan jag var ledig. Det var också en vecka, när vi var i Sverige över nyår. Sedan dess har jag bara jobbat, jobbat och studerat, studerat, vissa veckor så mycket att jag blivit alldeles vimmelkantig.

Det är ett av mina svåraste projekt och därmed också ett av de viktigaste: jag vet att jag har en benägenhet för att jobba mig till utbrändhetens rand så jag måste lära mig att slappna av och ta tid till mig - utan att be om ursäkt för det.

Så det ska jag göra i år. Sådeså.

Julie
05.12.2016 kl. 14:13

Vi isolerar oss i hemmet

Barns förmåga att bli sjuka på de mest opraktiska tillfällena, visst är den alldeles otrolig?

Sambon åker på arbetsresa imorgon kväll och kommer inte tillbaka förräns natten till fredag. Igår kväll när jag gick och lade mig märkte jag att Pilten var alldeles brännhet, och mycket riktigt hade han nästan 39 graders feber. Sambon är hemma med honom idag (jag studerar, märker ni väl. Eheh.) men eftersom jag resten av veckan, fredag bortsedd, är ensam med honom så är det nog bara att ta skeden i vacker hand och vinka farväl åt veckans föreläsningar. Det är tur att jag bara jobbar fredag kväll, så åtminstone drabbas inte jobbet.

En större skrivuppgift ska lämnas in på torsdag, ett arbetsuppdrag likaså. Vi kommer med andra ord att lämna lägenheten rätt lite de kommande dagarna.

Julie Ebbe
21.11.2016 kl. 14:00

Mycket om lite, lite mycket just nu

Jag hatar att skriva det första inlägget efter en paus. Vad ska man säga? Ja hej, här är jag igen. Det har varit så mycket bla bla bla. Det har det egentligen inte alls. Sanningen är nog snarare den att livet kännats någorlunda tråkigt den senaste tiden - jag har helt enkelt inte haft något att säga.

Nå, innehållslöst är det så klart inte - det har varit begravning, mycket skola, Pilten utvecklas i rasande takt och så vidare. Det är väl mera att det inte känns intressant för någon annan än mig och kanske min terapeut. Begravningen är som begravningar är - tung, jobbig, fin. I efterhand formulerade jag ett kort tal som jag hade velat hålla. Typiskt att det var just i efterhand, för sent. Och Pilten utvecklas så som barn gör i hans ålder - han springer plötsligt utan stöd, äter med gaffel och kniv, säger äiti och auto, och kan koreografin till imse vimse spindel. Intressant och spännande för oss - so old news för alla andra föräldrar i världen och antagligen totalt ointressant för barnlösa.

Studierna ja, de knallar och går. Kanske är de också en orsak till att bloggen fått lida - så mycket energi går till att läsa kurslitteratur och skriva uppgifter. Men också novellerna har jag fått upp skrivarlusten för igen. Jag skriver fiktion som jag inte skrivit fiktion på flera år. Inom ramen för den knappa tid jag har för sånt som inte är livsnödvändigt, så som att gå på jobb, sköta studierna, laga mat, tvätta och natta barn.

Så tiden räcker väl helt enkelt inte till. Det är ett faktum på mer än ett plan i mitt liv. Jag har i princip ingen fritid heller just nu. När jag inte är med Pilten jobbar jag eller studerar. Jag önskar att jag hade tid att gymma eller rita, eller ens jogga nu och då. Jag har börjat stjäla tid från studierna till mera nonsens, med resultatet att jag inte är riktigt lika flitig som i början av hösten. Naturligt, kan tyckas. De stulna timmarna använder jag till att se tv-serier som nollar hjärnan. Det behövs också.

Som tur är det snart jul. Jag tänker vara så ledig.

Julie
20.11.2016 kl. 22:46

London baby!

En resa till London i mars är bokad och jag kan inte sluta skratta åt hur otroligt billigt vi kom undan! Vi flyger två vuxna och ska stanna tre nätter: 200€ för flyg tur-retur och boende 120€. Tack airbnb.

Nu när det är betalt är det bara att spara en resekassa så vi kan unna oss att äta ute, shoppa lite och inte alls stressa över det ekonomiska. Gud vad det ska bli skönt!

Pilten ska bo hos min mamma under de dagarna så vi får några dagar riktigt för oss själva, jag och mannen. Därför har vi nu börjat öva övernattning där. För ett par veckor sedan var han för första gången och imorgon åker han dit igen. Övning är det främsta motivet, men kanske har morgondagens övernattning något med en viss Kent-spelning att göra också... :)

Det är underliga dagar jag lever. Hade min nionde arbetsdag på raken idag, och på det hetsar jag och har ångest över alla inlämningsuppgifter vars deadline närmar sig i rasande takt (en inlämnad, tre to go) (just nu försöker jag bajsa ur mig 6000 tecken på en essä som jämför Volatires Candide med Flauberts Madame Bovary. Få se vad det blir. Kanske blir det bajs) - men ändå känner jag mig liksom levande. Energisk. Lite hög, liksom. Det är som om jag får en kick av att ständigt balansera vid deadlineranden och samtidigt lyckas med att sy ihop jobbet med småbarnslivet.

Det låter väldigt mycket som om jag är påväg hårt in i e vägg ganska snart. Nå, den tiden den sorgen (och så har jag ju min terapeut färdigt, eheheh).

Julie
27.10.2016 kl. 22:26

Den duktiga flickan visar sitt tryne

Tentvecka, en miljon inlämningsuppgifter. Så känns det i alla fall.

Den första av dem, som har deadline imorgon, är nu klar men jag tvekar med att lämna in den. Den är för det första nästan dubbelt så lång som uppgiften angav (och den är nedkortad så gott jag kunde utan att förlora det uppgifte krävde) och dessutom har jag en gnagande känsla av att jag har missförstått uppgiften och har skrivit 9 sidor fullständig smörja.

Jag känner så klart igen dessa tankar och känslor, och behov av att överprestera - det är min inre duktiga flicka som lämnar sitt avtryck i kombination med min svaga självsäkerhet. Rationellt kan jag tänka att det nog blev bra och att jo, den är lite lång, men hellre det än för kort - och att jag nog inte är så dum i huvudet att jag skulle missförstå en i slutändan ganska simpel uppgift.

Men då jag inte litar på min rationella sida utan låter överpresteraren tala heter det plötsligt istället att jag de facto är just så korkad att jag inte ens kan skriva den simplaste textanalysen.

Faa-an vad jag hatar att jag är såhär ibland. Dum mot mig själv.

Nu lämnar jag in den bara.

Julie
27.10.2016 kl. 00:29

Putki

Utan att riktigt fatta det har jag råkat tacka ja till lite mer jobb än vad jag kanske egentligen hinner med: det blir en åtta dagar lång putki.

Såhär var det: egentligen skulle jag bara jobba en dag förra veckan. Måndag. Den var inskriven i turlistan, resten av dagarna skulle vara tomma. Men på måndagen bytte jag och en kollega turer så att hon tog min tur den här måndagen och jag tog henne veckoslutsturer. 

Okej, måndag och veckoslut. Inga problem, tänkte jag.

På tisdagen ringde en producent på Vega upp mig och undrade om inte jag lite hastigt och lustigt kunde hoppa in och göra Vegatoppen när ordinarie programledare är sjuk i två veckor. Fixade och trixade, och var sedan inne onsdag och torsdag och gjorde intervjuer och bandade program. 

Samma tisdag kontaktades jag av en producent på X3M som undrade om inte jag kunde hoppa in och göra musikprogrammet Supernova, eftersom ordinarie programledare är på resa. Så det gjorde jag fredag och idag, måndag. Måndagen, som jag redan en gång bytt bort för att få vara ledig.

Imorgon jobbar jag igen på nyheterna och på onsdag gör jag igen Vegatoppen. Onsdag-onsdag --- > åtta dagar i ett.

Och så är det dessutom tentvecka nu, tre deadlines blinkar röda och arga i min kalender. Puh.

Julie
24.10.2016 kl. 09:36

Novellmaraton

Jag har blivit biten av skrivarflugan igen. Shit vad jag plötsligt skriver! Det är säkert en biprodukt av att jag läser så mycket just nu och det är en bra biprodukt.

Jag har ju alltid tyckt om att skriva, jag skrev böcker redan som barn. Bilderböcker, och senare korta textböcker (med de simplaste av intriger. Dvs inga intriger alls), och sedan ett par år tillbaka när jag drömmar om en novellsamling. Idén är klar men jag saknar ca 90% av novellerna, för skrivandet har stått still så länge nu. Och de få noveller jag har till den samlingen måste säkert skrivas om. Har inte öppnat dem på ett par år men känner på mig att de kanske har förlorat lite av sin glans.. Hehe.

De två jag nu har kackat ur mig igår och idag passar inte in i den samlingen. Lika bra, de är nog mest övning för att komma igång med skrivandet igen.

Bara jag samlat mig tillräckligt med mod så ska jag gå en skrivarkurs. Och med lite mera mod kanske jag någon gång också publicerar något.

Julie
29.09.2016 kl. 21:19

Hälsningar från sjukstugan

Äntligen bröt den ut, förkylningen som legat och lurat med sporadiskt halsont i veckor. Jag snorar som aldrig förr och öronen är sedan igår kväll i lås. Kurerar mig med jordgubbste och kycklingsoppa till frukost. You heard it.

Som tur har jag bara en föreläsning idag, den måste jag gå på då jag missar ett par senare i veckan pga jobb. Åtminstone har jag inte feber.

Så vad händer annars då? Jag tänker på bloggen cirka varje dag men får liksom aldrig tummen ur. All tid som jag inte ägnar åt att umgås med Pilten, jobb eller sambon går åt att läsa. Jag har konsumerat mera text de senaste veckorna än vad jag gjort sammanlagt på ett par år, tror jag. Det är norsk och dansk 1800-talslitteratur, finlänsk och finlandssvensk 1900-talslitteratur, lite Platon och Shakespeare samt såklart en massa facklitterärt material. Under hösten kommer jag dessutom att läsa åtminstone sex romaner som hör till kurserna. Och så skulle man ju vilja läsa lite eget också, har fortfarande inte hunnit öppna Sommarön, till exempel.

För att inte tala om bokmässebytet i år. Har ju haft ett års paus då jag var hemma med Pilten ifjol, måste ta igen för förlorad tid. Höstens höjdpunkt!

Så att sådant i mitt liv. Nu ska jag kurera snuvan med Gilmore Girls innan jag måste rusa iväg på föreläsning. Ha det!

Julie
20.09.2016 kl. 08:54

Nedskärningarnas HU

Hej på er!

Här har jag precis den första dagen på Helsingfors Universitet bakom mig. Infotung dag med rundvandríng, anskaffning av bibliotekskort och annat diverse praktiskt. <en helt vanlig orienteringsdag, helt enkelt.

Sorgligt var ändå att märka hur vårens nedskärningar genomsyrar hela universitetet. Den tunga sttämningen ligger som en våt trasa över hela kampuset. Mellan raderna är budskapet: "det finns ingen som hinner svara på er frågor. Vi är överarbetade. Vi omstrukturerar. Allt är kaotiskt. Det är inte samma universitet som för några år sedan."

Men det ska nog blir bra. Tänker jag. Och säger tutorerna. För såklart blir det, så som det mesta blir.

Och jag ser helt sjukt mycket fram emot att få börja koncentrera mig på studierna. Har aldrig riktigt gillat de här introduktionsperioderna. Vill bara get down to business, liksom.

 

Julie
29.08.2016 kl. 22:24

Jag tycker om att vara intelligent

Det nalkas studiestart på allvar nu - i dagarna kom brev från tutornerna, och genast därpå brev från professorn samt lektorn i ämnet, inklusive ett infohäfte om studiestarten och studierna överlag.

Det börjar på allvar gå upp för mig att jag faktiskt ska börja studera något helt nytt. Heält sjuäkt! Och spännande, samtidigt. Jag växlar mellan iver och stress i en ganska huisig takt just nu - men mest är jag nog ivrig (allt det där jag stressar för är egentligen icke-problem, eller väldigt lättlösta sådana. Som det ekonomiska, till exempel).

Jag hade ganska mycket tid att reflektera över min iver igår, när jag gick på stan med Pilten som hade somnat i vagnen. Om hur mycket jag faktiskt ser fram emot att studera litteratur. Jag ser fram emot att blir jättebra på litteratur, på tolkning och granskning av litteratur, på att veta saker om litteratur.

Och det slog mig att en stor del av ivern ganska krasst handlar om att jag ser fram emot att bli smartare och att få veta och kunna mera. Att det här ämnet, de här studierna är intellektuella och jag också kommer att bli mera intelligent. Jag tycker om att vara intelligent. Mitt intellekt är det i mig som jag är stoltast över och något som jag verkligen vill renodla.

Att vara intelligent, påläst och kunnig är liksom min grej. Jag har aldrig varit populär eller haft mycket vänner, eller romantiska förhållanden. Jag har alltid varit osäker på mig själv, på mitt utseende, på det sociala. Men jag har alltid varit smart. Lärt mig fort. Hållit mig ajour. Sett till att kunna det jag ska kunna bra. Inte den klassiska "hikken" för jag har aldrig varit en hemskt flitig studerande, men jag har en naturlig fallenhet för att lära mig saker ganska snabbt.

Och det gäller framför allt det språkliga. Jag var läslusen, bokslukaren. Snart då också litteraturvetaren.

Ju mera jag tänker på det, desto mera inser jag att dessa studier kommer att börja finslipa mitt barndomsjag. Att den lilla tjocka läslusen Julie inte ägnade sig åt denna asociala hobby i onödan - nu ska lilla Julies läsiver återväckas och renodlas till något ännu mera. Det är en slags återgång. På ett bra sätt.

Julie
19.08.2016 kl. 08:41

Julie, 27. Reporter/programledare på Svenska Yle. Litteraturstudent. Hon. Mamma. Feminist. Tjock.

Skriver om barnet jag aldrig skulle ha (men vilken tur att jag ändrade åsikt), om studierna i litteratur, om jobbet, om mitt psykiska mående som stundvis är inte-så-bra och - ibland när det kokar över - feminism och genus.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

BLOGGAR JAG LÄSER, LÄS DU OCKSÅ

Anne
Björn
Blondinbella
Catzo
Ellen
Eva
Fanny och Nanne - Magpåsarna
Frida
Helena
Kaisa
Lady Dahmer​
Muffins
Rebecca
Sandra
Wait but Why

BEST OF

"Det är ett mirakel att du är gravid"
Privilegiet
"En riktig karlakarl"
Tips inför kvinnodagen
Pojkfärger och flickfärger
Mätt på idioti
Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig
De stora, stora känslorna
Gudrun Schyman
Döden, döden, döden #2: radera de döda
En studie i selfies

MATERIAL PÅ ANNAT HÅLL

Det är inte boken som konverterar, det är sällskapet
"Jag kan inte fixa hela Indien men jag kan hjälpa några"​
Fyra år sedan gruppvåldtäkten i Delhi - vad hände sedan?​
Barn med funktionsnedsättning måste också höras​
Välkommen till Lilla Berlin
Sexuella trakasserier på jobbet
"Akta dig för skåpbilar" - den moderna tidens fula gubbe​
Uppsägningarna vid HU - "Bandet till universitetet borta"
Valdebatt: ”Esbo ger sina pengar åt skattesmitare”​
Valdebatt: "Folket behöver mera poliser"​
Hotellkung: Vi norrmän ger oss inte​
Gudrun Schyman: Klart Helsingfors behöver genusplogning​
Tusentals ägg gömda i Munksnäs​
"Helsingfors är både by och storstad"​