Vi kunde ha dött

Hälsningar från babybubblan. Här glider vi runt i underkläderna, ammar och stirrar på varandra hänfört. De senaste dagarna har jag också plågats av svarta tankar. Eller ja, en svart tanke i synnerhet: om jag inte levt i ett land med lättillgänglig vård och mödravård i världsklass, hade jag och mitt barn då dött i samband med förlossningen? Om inte sannolikt så åtminstone mycket möjligt. Det är en obehaglig tanke. Den gör mig så himla ödmjuk för vilken osannolik tur vi har som får leva här, nu. Och får mig att inte vilja gnälla så mycket på huvudvärken. Det är så lite jämfört med hur det hade kunnat gå.
Julie Ebbe
Publicerad 14.07.2015 kl. 11:48

På fötter igen

Sakta men säkert håller jag på att återhämta mig. Förlossningen var utdragen, tung och mot slutet lite dramatisk. Rent känslomässigt i alla fall, även om ingen av oss var i direkt livsfara.

Det kanske allra jobbigaste är att jag fått en durapunktion som följd av en misslyckad epidural. Det skulle två anestesiläkare och fyra försök till för att jag till slut fick den bedövning jag behövde - och där någon gång under de första tre försöken penetrerade nålen en hinna i ryggen den inte skulle. Så nu läcker det ryggmärgsvätska och det i sin tur ger svår spinal huvudvärk och nackspärr varje gång jag står eller går.

Durapunktionen gjorde att jag var sängliggande hela första dygnet efter förlossningen, och en bra bit in i det andra. Jag fick amma, men klarade inte av hemskt mycket mer. Blöja bytte jag på mitt barn först när han var 1½dygn gammal. Jag lämnadeinte vårt familjerum på två dygn och min sambo fick sköta allt annat - hämta mat, natta barn, byta blöjor, bada.

Det är ju tur att jag i den vevan fick världens mest perfekta och på alla sätt ljuvliga och vackra barn! Annars hade jag nog i det här laget gått under av ren leda på att inte orka någonting alls.

 

 

Sjukhusselfien

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

Julie
Publicerad 10.07.2015 kl. 12:50

Vi är tre

Vi lever och mår bra! Barnet anlände tidigt lördag morgon kl. 04.51, ganska exakt ett dygn efter att värkarna börjat. Ut kom, som förväntat, en pojke på 3700g och 52cm. Och alldeles perfekt. Hoppeligen får vi komma hem i dagarna.
Julie Ebbe
Publicerad 06.07.2015 kl. 23:45

Det närmar sig nu

Nä, poppakonstit funkar inte. Det lilla livet vill nu helt enkelt inte födas spontant. Imorgon kl. 8 befinner jag mig på barnmorskeinstitutet för igångsättning. Let the förlossning begin.
Julie Ebbe
Publicerad 02.07.2015 kl. 00:08

Utmana ödet

Att boka biobiljetter var inte nog för att aktivera murphys lag. Idag provar jag att åka ensam till Ikea. Om inte det heller funkar ser jag ingen annan utväg än att boka en södernresa. BF+9 idag.
Julie Ebbe
Publicerad 27.06.2015 kl. 11:34

Kolme ässää

Nä, nu talar jag inte om vår värdelösa regering.

Utan om husmorsknepen för att få igång en förlossning. Finskans kolme S:ää. Seksi, sauna, siivoaminen.

Och vet ni, jag städar och städar. Tvättar hundkiss, tömmer och fyller diskmaskin, plockar undan till lust och leda - ingenting. Badar bastu på högsta laven - ingenting. Ursäkta min franska: knullar - ingenting.

INGENTING!

De sämsta husmorsknepen, dessa.

På söndag är det 41+3, då får jag ringa och boka tid till övertidskontroll. Känns som en enda lång evighet.

Julie
Publicerad 26.06.2015 kl. 01:19

Why, Murphy, Why?

Nope. Här är jag ännu, jättegravid. Men Jurassic World var åtm bra underhållning!
Julie Ebbe
Publicerad 24.06.2015 kl. 21:14

Do your thing, Murphy

Vi har bokat biljetter till Jurassic World ikväll. Vill gärna se filmen (såklart, annars skulle en väl inte betala sig sjuk för att gå på bio?) men i smyg hoppas jag också att Murphys lag ska gälla och barnet vara ute passligt till att vi egentligen skulle på bio.

Right, så ska det väl gå? Planera in en massa stuff och vips! barnet föds. Så klart måste det fungera så.

Om inte annat så ska jag till rådgivningen igen på torsdag. En gång i veckan är melodin just nu. Snart borde jag väl få hänvisning till förlossningen för igångsättning, sku man väl tro. Nästa vecka är jag ju två veckor över.

Julie
Publicerad 23.06.2015 kl. 15:41

BF+4

Uh, äh, här svettas vi ännu i väntan på att typen ska födas. Det beräknade datumet, 18.6, har varit och farit utan att något har hänt. Eller jo, vi var faktiskt inne på jouren på kättären i fredags, men det var precis av orsaken: det händer inget. Närmare bestämt hade barnet bestämt sig för att skrämmas och sluta röra på sig. Efter upprepade försök att få honom att röra på sig var jag i ett sådant upplösningstillstånd att vi ringde. Och de tyckte: kom in på en gång.

I smyg hoppades jag lite att det skulle kräva en igångsättning, men icke. Så klart började värsta discot så fort vi kom in och hjärtslagen var bra och stadiga. Vi fick åka hem igen efter två timmar. Lättare om hjärtat, såklart, jag hann ren bli övertygad om att han dött dit. Inte hade han.

Så nu chillar vi bara. Sambon har semester, jag har värkar nu och då men aldrig att det skulle hålla i sig. Vi går promenader med hunden, spelar datorspel, läser Terry Pratchett i solen, städar, ser på tv och går i bastu. Och väntar. Herregud, denna väntan. Kom nu ren!

Jag önskar så att det skulle komma igång av sig själv. Det känner jag mig liksom lugn i. Då hinner jag inte bli nervös utan dras bara med i att okej, nu händer det. Jag tror det skulle bli värre om det skulle bli igångsatt. Då hinner man liksom bygga upp förväntningar och nervositet på ett annat sätt. Man hinner tänka på det. Jag vill inte hinna tänka, jag vill bara föda. 

Julie
Publicerad 22.06.2015 kl. 15:23

39+5

Det är inte bara jag och sambon som börjar bli otåliga nu, det märks även på omgivningen. Av någon anledning har det varit extra mycket idag: först min mormor som ville meddela att det idag är 40år sedan hon träffade sin man och därför vore ju idag en extra bra dag för honom att födas. Kort därpå skrev min pappa ett meddelande och undrade om inte något var på gång. Han kommer nämligen till stan på snabbvisit i slutet av månaden (han bor i köpenhamn) och tyckte att vi kunde koordinera. Ett par timmar senare hör sambons pappa av sig och frågar om hans sonson redan kommit till världen. Samtidigt tyckte han att 24.6 är ett bra datum, för då har han nämligen själv födelsedag. Jag å min sida är nöjd bara han kommer nån gång, gärna utan igångsättning. Snart, tack.
Julie Ebbe
Publicerad 16.06.2015 kl. 19:18

Julie. 25. Helsingfors. Mammaledig reporter/programvärd, hemvist Svenska Yle. Privat är jag en kattälskande hundmänniska förlovad med en jämtlänning. Det jag skriver här är mina högst privata och personliga funderingar.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Utbildning och jobberfarenheter mera utförligt på Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

14.07, 19:25Vi kunde ha dött av Sandra
07.07, 21:33Vi är tre av emzi
07.07, 15:08Vi är tre av Linn
07.07, 11:28Vi är tre av Utan
24.06, 23:37Why, Murphy, Why? av emzi