Tandagnisslan

Lyckans dag, bara en tand for! Kirurgen tyckte det var onödigt att dra mer än den som egentligen är problemet i och med graviditeten.

Det här är f.ö. samma kirurg som för ett år sedan drog ut två tänder OCH ville ge sig an en tredje i samma veva, för "den tanden är nu bara onödig".

Nåja, jag är tacksam. Ett öppet sår i munnen med stygn som spänner räcker alldeles bra som det är.

Julie
Publicerad igår kl. 10:34

Idag far tänderna

Urk, ska bli av med mina sista visdomständer idag. De två första drogs redan för ett år sedan och jag ser verkligen inte fram emot blodet, stygnen och SMÄRTAN. Förfärligt och hemskt är det.

När jag dessutom inte kan proppa mig full av värkstillande i samma mängder som i icke-gravidt tillstånd kommer det antagligen att vara tandvärk x 100. Uschuschusch.

Vi hörs på andra sidan

Julie
Publicerad 26.01.2015 kl. 10:20

Spännande saker händer

Så vad har vi hittat på i helgen då? Tja något så sexigt som storstädning stod på agendan igår. Dammsugning har vi ju nog sysselsatt oss en del med sedan vi flyttade hit, eftersom Khan var en hårare av rang. Men bona golv hade vi struntat i, för det skulle kräva att vi rullar ihop mattorna och bär ut, och det skulle nu bara vara jobbigt.

Men igår så, vet ni. Igår bonade vi golv för brinnkära livet. På sätt och vis var det skönt, vi tvättade bort hösten. Skomärken efter flytten, tassmärken efter hunden som vi de regniga dagarna ibland var lite slarviga med att torka ren. I ett hörn av lägenheten brukade Khan ofta ligga och chilla - där fanns såklart märken efter honom kvar.

Så nu är lägenheten hundhårsfri och tom på tassmärken. Det är lite som att här aldrig skulle ha bott någon hund heller. De sista pälstussarna från under sängen är borta. Hans saker bar vi bort redan samma kväll som han dog. Vemodigt, och samtidigt lite skönt. Nu lämnar vi det bakom oss, minns de bästa sidorna med hunden - och blickar framåt.

I torsdags föddes en kull corgivalpar och vi håller tummarna för att en av dem är vår.

Julie
Publicerad 25.01.2015 kl. 09:41

Den stundande byråkratin

Jag blir helt matt när jag läser om allt praktiskt som tillkommer när man får barn a) utanför äktenskapet samt b) med en person av annan nationalitet.

Ta nu bara det här fastställandet av faderskap. Jag förstår det här med att man alltid med säkerhet kan veta vem mor är, men i princip aldrig med säkerhet vem far är och att det för vårt byråkratitunga samhälles skull måste finnas ett system för det. Men måste det verkligen vara hela tre olika instanser inblandade bara för den simpla saken att båda föräldrar i en samborelation får gemensam vårdnad om sitt gemensamma barn?

Först barnatillsyningsman som mottar faderns erkännande (som om han gjort sig skyldig till något, liksom... Så märklig formulering), som sedan förs vidare till magistraten som godkänner erkännandet. But wait, there's more! En erkänd far är inte en far med vårdnad om barnet! Här ska ännu socialnämnden blanda skeden i soppan.

Så härlig, denna vår byråkrati.

Nå, sedan har vi ju ännu det här med medborgarskap och huruvida vi vill att vårt barn även ska få ett svenskt sådant. Blanketter och dokument, kopior, barnets pass (för det har ju ett sådant som nyfödd?), besök på ambassader och hela galoppen.

Som om inte FPA stod för helt tillräckligt många blanketter att fylla i, i och med barnets födelse med ledigheter, penningar och mammalådor och allt världens.

Det jag finner intressantast i det här är att den allra enklaste lösningen tycks vara äktenskap. Lösningen på allt fan! Äktenskap - inget fastställande av faderskap. Äktenskap - automatiskt dubbelmedborgarskap! Äktenskap - automatiskt delad vårdnad om barnet. Äktenskap - ungen kan genast få sin pappas efternamn, vi behöver inte vänta på faställandet av faderskap!

Samboskap så redan i så många aspekter likställts med äktenskap, varför släpar det så efter på just den här punkten? Varför värderas det där äktenskapet så sinnessjuk högt när ett barn föds - egentligen?

Julie
Publicerad 23.01.2015 kl. 19:02

Det här med cravings

Sandra skriver om cravings och jag finner en kommentar på inlägget ganska intressant.

Kommenteraren i fråga tror inte på cravings, utan tycker att det är samma sak som vanlig himo efter någonting, men för att man är gravid har det plötsligt bytt namn och fått en ny orsak: att man är gravid.

Jag ska medge att jag höll med om det här innan. Hur skulle graviditet nu plötsligt kunna ändra på smak och sug? Trams. Men under den här graviditeten har jag upplevt ett sug något ut över den vanliga himon. Det är på en helt annan nivå. Aldrig skulle vanlig himo få mig att dra flera hela saltgurkor som mellanmålssnacks per dag eller en hel ask körsbärstomater i ett svep. Jag skulle äta en saltgurka, eller göra en sallad med mycket körsbärstomater.

Dessutom finns det väl fall av alldeles märkliga cravings som har fått folk att börja äta gips och papper och sand och alla världens konstigheter.

På samma sätt som jag helt har tappat smak för choklad och kött sedan jag blev gravid borde väl också extremt sug efter saker kunna påverkas av graviditeten, tänker jag. Jag vet inte hur jag annars ska förklara det här med saltgurka och körsbärstomat.

Julie
Publicerad 23.01.2015 kl. 12:59

Husligt

"Åh vad jag önskar mig ett strykbräde och strykjärn!" tänkte jag imorse som första tanke efter att jag vaknat till i duschen.

Jag vet inte om det beror på det stundande moderskapet eller den stigande åldern, men jag håller på att bli allt mera huslig. Saker som att ha matchande lakan blir plötsligt viktigt och imorse föddes tanken om ett strykjärn ur att jag tyckte att min nya kragskjorta såg väldans skrynklig ut. Skrynkliga kläder har aldrig varit ett problem för mig förut.

Nåja, det är ju lönedag idag. Och så har jag ju födelsedag om några veckor. Kanske om man önskar snällt.

(.....önskade jag mig just strykjärn i födelsedagspresent?!?!?!)

Julie
Publicerad 23.01.2015 kl. 10:01

Duvplast

Anekdoterna från den egna barndomen trappas upp i antal när man är gravid första gången, noterar jag. Kanske är det normalt och naturligt att man funderar mycket på sin egen barndom och vad man vill ta med sig därifrån. Lika naturligt verkar vara att ens föräldrar börjar minnas tillbaka.

Träffade min mamma igår och väldigt mycket snackar vi såklart om det som är mest aktuellt just nu, nämligen min och sambons avkomma. Vi talade smeknamn (vi har inget ännu, vi talar om ungen eller typen. Det tyckte mor var tråkigt. Själv lär jag ska ha kallats nåt i stil med Babsen), kläder, kön och sängar. Och om min barndom, såklart.

Historien om duvplast är tråkig för exakt alla som inte var med, dvs alla utom för min mamma och mig. Det är en såndän felsägning, sådana som - skulle jag våga påstå - alla föräldrar minns från när barnen var i lära-sig-att-prata-ålder. Duvplast var mitt ord för koltrast när jag var de glada 2-3 åren gammal. Vi flyttade till Danmark då och innan flytten hade jag i princip bara sett duvor. Koltrastar var något exotiskt och främmande, sådana fanns tydligen inte i Helsingfors på det glada 90-talet. Duvplast var helt enkelt det ord jag använde för att beskriva koltrastar. För de var lättast så. En fågel = en duva. Inte en duva? Duvplast.

Julie
Publicerad 22.01.2015 kl. 10:40

Döden döden döden

Khans urna kom igår, så jag plockade upp den hos veterinären. Måste säga att det kändes väldigt konstigt att bära på en låda i en pappåse och veta att där ligger det som är kvar av en hund som för bara två veckor sedan levde och mådde bra.

Nu ska urnan stå hemma en tid, och så fort vi har möjlighet så tar vi med den till Jämtland, där vi tänkte begrava tillsammans med sambons pappas hundar, det vill säga någonstans i skogen. En av dessa hundar gick bort i somras och hon var Khans kompis, så det känns som ett bra ställe att begrava honom.

 

 

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

Khan och Heja för 1½ år sedan. Båda numera hädangångna. Bu. 

Julie
Publicerad 21.01.2015 kl. 09:12

Sämsta flyttmänniskan

En av mina vänner ska flytta om en dryg vecka, och efterlyser nu flytthjälp. Dels behöver hon starka typer som kan lyfta en massa, dels behöver hon folk som dricker öl.

Jag har anmält mig frivillig. Nog för att jag helst ska undvika att lyfta tungt, och inte dricker jag öl heller. 

Sämsta flyttmänniskan, med andra ord. Men om det bjuds på pizza är jag först i kön!

Julie
Publicerad 20.01.2015 kl. 12:13

In other preggonews

Två mycket spännande saker har hänt på graviditetsfronten denna vecka:

1) fosterrörelser! Jag har till en början inte riktigt kunnat avgöra om det är magen som kurrar eller om det är ungen som gör volter, men igår kväll när vi lagt oss för att sova är jag helt säker på att det var det senare. Det var som ett litet fladder, så kan man nog beskriva det. Eller typ som en puff från insidan. Vilket det ju såklart är. Började nästan lipa, det var fint. Och på tiden! Går in i v 20 på torsdag.

2) en antydan till linea nigra har uppenbarat sig på magen från naveln neråt. Den är alldeles, alldeles svag ännu men helt tydligt där. Jag är fascinerad. Har hört att det ska vara vanligare om man bär pojkebarn, men vet inte hur mycket sanning det ligger i det.

Nästa vecka är det ultraljud. Vi ska kolla kön, har vi bestämt. Men mest vill jag försäkra mig om att barnstackarn har det bra där inne. Har plågats av tankar om akrani den senaste tiden. Och alla andra miljoner saker som kan vara åt skogen.

Julie
Publicerad 20.01.2015 kl. 09:12

Julie. 24. Helsingfors. Nyhetsreporter/programvärd på Yle Huvudstadsregionen, med ett förflutet som programvärd på Yle X3M. Privat är jag en kattälskande hundmänniska förlovad med en jämtlänning. Det jag skriver här är mina högst privata och personliga funderingar.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Utbildning och jobberfarenheter mera utförligt på Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

22.01, 11:52Duvplast av Sandra
20.01, 23:35Munpeeling av Banankokaren