7 timmar i ett väntrum

Sjukskriven för första gången av något (antagligen) graviditetsrelaterat.

Long story short: en vanlig torsdag blev pga märklig och gråtframkallande intensiv smärta en torsdag i ett väntrum. Egentligen två; först hos arbetshälsovården och sedan vidare på remiss till jourpolikliniken i Mejlans. Där satt jag sedan från 12 till 19.30. Kändes lite dumt att sitta där, i och med att smärtan längs med dagen avtog. Men när den var som värst hade jag feber, var kallsvettig och läkaren tyckte jag såg extremt blek ut.

En massa grejer misstänktes: njursten, nåt med gallblåsan, inflammation i muskeln, etc etc. Men inget kom de fram till. Den mest sannolika teorin är att gossens huvud, som ligger till vänster alldeles intill njuren och där smärtan är, trycker och det därför gör ont. Njuren mår bra, inga stenar syntes, alla andra inälvor är också chill, likaså barnet.

Jag, å andra sidan, vaknade med samma smärta även denna morgon. 

Mystery pain continues, alltså. Läkaren i Mejlans, som till slut skickade hem mig, konstaterade att "vi kan bara hoppas att du inte behöver ha ont resten av graviditeten". I väntan på att det hoppeligen går om tar jag en panadol och en tupplur.

Julie
Publicerad igår kl. 12:35

Får man skryta?

Man får skryta.

Igår tillredde jag världens godaste risotto, för första gången i mitt liv. Har tidigare, under studietiden, tillagat fuskrisotto (ni vet, koka vanligt jävla ris, blanda i valfria billiga ingredienser, blanda i grädde). Denna gång var det äkta vara. Och inte ens nån grädde i den!

Följde det här receptet fast med chorizo istället för salsiccia, för säg den närbutik som råkar ha salsiccia i sitt sortiment? Hade aldrig ens hört om hela korvjäveln.

Det bästa var ändå ölen som kokas in i riset först. Herregud vad jag har saknat doften och smaken av riktigt mörk, mustig öl! Kan ju inte dricka det, men som tur går det bra att truga i maten.

Har så himla sällan inspiration att göra något nytt, går bara i samma gamla soppa-linsgryta-pestopasta-limbo hela tiden. Lägger till risotton i limbot. Och tar emot tips på enkel vardagsmat! Gärna vegetarisk, vi äter ganska lite kött.

Julie
Publicerad 05.03.2015 kl. 06:26

Oj hej

Ny vecka, nya tag.

Den börjar kännas nu, graviditeten. Mer och mer hela tiden. Inte kanske så hårt som för vissa som jag läst om, men nog är jag allt ovan vid att kroppen inte håller på samma sätt som förr.

Jag undrar om det är foglossning det handlar om. Längre promenader ("längre"... Idag gick jag två kilometer hem från ett presstillfälle. Aj.) ger mig ganska snabbt ont i korsryggen, i magen och i höften. Ibland när jag suttit eller legat still en längre tid är jag så stel i korsryggen att jag går som en anka med reumatism. Sover jag på sidan får jag våldsamt ont i sidan. Osv usw mystiska smärtor i rygg, mage, höft-regionen.

Ibland drar det i vänstra skinkan, men det gissar jag handlar om nerver i kläm.

Och så tröttheten, hörni. Den tunga! Jag är nästan tillbaka där jag var under graviditetens första 3-4månader: Sov mer eller mindre dygnet runt. Illamåendet har också gjort comeback, tydligen kan min kropp inte alls med färdmedel av något slag. Jag mår illa i taxin på morgonen, jag mår illa på bussen, jag mår illa i spårvagnen. God fiilis.

Nå, det här var nu bara gnäll. I ärlighetens namn har jag det ju helt bra. Värre blir det ännu, det vet man ju, och sen måste man ännu föda. Huhuh. Ska nog vara glad så länge jag bara är 25 veckor gravid. Eller var det 26? Herregud, har tappat räkningen.

Julie
Publicerad 03.03.2015 kl. 14:07

Ny ålderskategori

25-34.

Det slog mig igår, när jag på posten fick ett frågeformulär från Kesko, att jag har flyttat upp en ålderkategori. Det är inte mera rutan längst upp, i kategori 18-24.

25-34. Håhåjaja. Och nästa gång jag flyttar upp en kategori har ungen hunnit gå tre år i skola. Kela på DET.

Julie
Publicerad 27.02.2015 kl. 15:07

Jävla hår

Disclaimer: jag är fruktansvärt medveten om att det är frågan om ett lyxproblem. Men jag måste, måste få klaga!

Mitt hår är så fruktansvärt tjockt. Så fruktansvärt! Det är relativt tjockt i grunden, men i och med att jag mer eller mindre har slutat tappa hår nu så har det blivit än tjockare.

Jag hade nästan sett fram emot detta, om jag ska vara ärlig. Man hör ju så mycket om hur uuunderbart tjockt och glansigt håret blir under graviditeten, och hur naglarna blir hårdare och längre. Allt tack vare den ökade blodcirkulationen och andra härligheter. 

Verkligheten: visst är det tjockt och glansigt. Glansigt av allt extra fett som tycks gro i hårbotten, och så tjockt att hur ofta jag än borstar det - flera gånger om dagen!!! - så är det alldeles tovigt och fittigt precis hela tiden. Jag vårdar och vårdar, flätar till natten, borstar morgon, middag kväll - och ändå: tovigt och fittig precis hela tiden.

Jag ser nästan fram emot den där andra hårrelaterade perioden det talas så om, den där man ammar och som följd tappar precis allt. Hårlösheten, vad ljuvt det ska bli.

Julie
Publicerad 26.02.2015 kl. 15:00

En gravidfråga

Alltså, det här när det känns som om ungen sparkar neråt... Är det verkligen det det är? Det hände igår på tåget och sparken var så kraftig att jag instinktivt klämde ihop benen, som om någon skulle vara påväg ut.

Annars märker jag att oron har börjat släppa nästan helt. Efter det andra ultraljudet, när vi kunde konstatera att barnet har det bra och utvecklas alldeles normalt, har nojjorna nästan helt försvunnit. Diverse smärtor som kommer nu och då rör mig inte längre i ryggen, för jag vet att de är normala. Ungen sparkas och så, så jag vet ju att han i alla fall lever.

Jag trodde inte att den dagen skulle komma, för jag är extremt nervöst lagd. Jag trodde ju att oron skulle släppa redan då vi passerade v 12, och när den inte gjorde det då hoppades jag att det första ultraljudet skulle vara lättnaden. Men sedan snubblade jag över akrani och det var det lugnet.

Nu är det mest funderingar på framtiden - hur vi ska klara av föräldraskapet, tänk om ungen blir alldeles odräglig och hur ska man tackla ilska och frustration? 

Nåjo. Det är den tidens bekymmer. Jag är mest glad över att jag faktiskt äntligen har förmått slappna av och bara vara gravid, i lugn och ro. Det är ganska chill.

Julie
Publicerad 26.02.2015 kl. 08:11

JÄTTEGULLIGAHUNDVALPAR

 

Lite plåster på måndagssåren #corgi

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

 

 

Dagens program: valpgull #corgi

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

Vi var alltså och tittade på valpar i lördags. Fyra veckor gamla har pigmentet på nosen och runt munnen börjat mörkna och de orkar böka runt en liten stund, innan de rullar omkull och somnar lite här och där.

En av valparna ovan ska bli vår. Den andra familjen som ska ha en hanhund ska såklart ännu få säga sitt, men i slutändan hänger det på hur uppfödaren tycker att de platsar bäst - vi ska ha en familjehund, medan de andra letar efter en agilityhund, så det hänger främst på det. Som det ser ut nu lutar det åt att vi får den svarta.

Nu kan jag inte sluta bläddra igenom alla bilder vi tog på dem. Åh, de är så söta!!!

Julie
Publicerad 23.02.2015 kl. 08:05

Keku

Med mina små, svettiga händer knåpade jag under gårdagen ihop lite muffins för att fira med mina kära kolleger. I alla år som jag har fyllt år har jag alltid bjudit på någonting på min födelsedag - fjolåret undantaget, då jag frilansade och inte riktigt kände någon på redaktionen jag var.

Nåjo. Det blev vitchokladmuffins med citrontopping. Djävulskt goda, om man får säga det själv. Och det får man ju!

 

 

Grattis på min födelsedag!

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

Av någon anledning blir allt som fotograferas på Yle i Böle alldeles asigt fult. Men jag lovar, de är delikata som fan!

Nu måste jag justera sminket, för vi ska fota nya bylinebilder på jobbet idag. Såhär fixad har jag inte varit sen min dimission, tror jag. 

Julie
Publicerad 20.02.2015 kl. 12:27

Grattis på min födelsedag!

Kvartsseklet uppnått. Nästa är då 30. Mååånga år dit ännu. Huhu.

Dagen firas med jobb. På kvällen blir det sushimiddag med vänner. Myky trevligt! Imorgon ska vi hälsa på hundvalparna, och det är nog den bästa presenten, tror jag (och den enda hittils).

Julie
Publicerad 20.02.2015 kl. 09:08

Dagens taxianekdot

Tekstaritaksi har aldrig svikit mig tidigare - beställ, få bekräftat och stig på taxin inom 3-4 minuter - men idag var det trögt. Om det var att ovanligt många var ute och svirade med taxi, eller chaufförerna kanske var ovanligt få, eller jag bara hade otur, det vete fåglarna. Men jag beställde, fick veta att centralen tagit emot beställningen, men så gick det 10 minuter innan taxin äntligen bekräftade resan.

Och den bekräftade taxin tog sin goda tid på sig att dyka upp. Så klart för att han kom längre bort ifrån, oftast kommer taxina från den närbelägna taxistolpen.

Den stackars chauffören hade dåligt samvete över att jag fått vänta så länge. Inte hans fel så klart, han tog beställningen när han såg att ingen annan var närmare. En lång harang om var han var och hur han resonerade följde, jag nickade bara och konstaterade att så är det ibland.

Som plåster på såren försökte han köra ihjäl mig, verkade det som. Ett enda rödljus har jag inte sett idag, för vi körde förbi alla, och bilen sladdade i kurvorna. Sent kom jag till jobbet, men lyckligtvis vid liv.

Julie
Publicerad 18.02.2015 kl. 06:24

Julie. 25. Helsingfors. Nyhetsreporter/programvärd på Yle Huvudstadsregionen, med ett förflutet som programvärd på Yle X3M. Privat är jag en kattälskande hundmänniska förlovad med en jämtlänning. Det jag skriver här är mina högst privata och personliga funderingar.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Utbildning och jobberfarenheter mera utförligt på Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

05.03, 15:12Får man skryta? av Sandra
27.02, 16:47Jävla hår av Fager Dam
17.02, 09:57Byxorna som inte längre går fast av Hjälplös i Hfors