Blogg - Hipsu
 
 

Hjälp oss hitta Simon

Den är märklig, förmågan att kunna åsidosätta allt och bara gå på autopilot. Stänga av tankar, känslor, allt för att ta sig igenom arbetsdagen. Agera normalt runt kolleger trots att hopplösheten lurar alldels bakom knuten, bakom örat, nära nära intill. Hotar att ta över och göra en handlingsförlamad.

Jag tror inte att den närmsta familjen eller min goda vän J - Simons sambo - förmår samma. Det är dem mina tankar går till idag. Och imorgon. Och alla dagar tills Simon kommer hem.

Hem måste han. Det finns liksom inga andra alternativ.

Snälla fortsätt sprida ordet. I hopp om att någon kanske sett honom.

Julie
Publicerad 14.04.2014 kl. 07:23

Hjälp, snälla ni!

Min vän Simon har försvunnit, natten till söndag i Helsingfors.

Om ni finns på facebook så dela snälla vidare denna och håll ögonen öppna om ni rör er i stan.

Kärlek och tack.

Julie
Publicerad 13.04.2014 kl. 23:48

Den snälla veterinären

Så, det var ju ingen huggorm som bitit i hunden, som vanligt hade jag googlat och jagat upp mig alldeles i onödan. Min hypokondri tycks inte bara omfatta mig själv.

Tiden hos veterinären var ändå inte bortkastad - någonting har definitivt hänt. Veterinärens bästa gissning var en sträckt muskel, eftersom inga tydliga sår eller glasskärvor el.dyl. kunde lokaliseras. Den snälla veterinären ordinerade vila och anti-inflammatorisk medicin så att den svullnade, irriterade tassen får läka ifred. Sedan gav den snälla veterinären Khan godis för att han var så duktig. Kräsne Khan spottade sin vana trogen ut dem.

Nu blir det inga långa promenader, inget spring, inga besök i hundparken på ett tag.

Stackars hund.

Så stackars att vi undantagsvis lät honom chilla i sängen.

(Okej, okej, det är inget undantag. Såklart sover hunden alltid i sängen med oss)

Julie
Publicerad 09.04.2014 kl. 21:23

På repeat

Jag har en radioapp. Med den kan jag lyssna på nästan alla radiokanaler i hela världen, via webstream. Tyvärr har jag inte så snabbt internet på min mobil (något som snart ändras; HEJ 100Mbit/sek!) så ibland hakar den upp sig. Appen har ändå en funktion som gör att den hoppar bakåt typ en halvminut om den inte klarar av att streama, istället för att tystna tills den buffrat klart.

...vilket i sin tur leder till att man får höra samma saker om igen ett par gånger. Eller, som idag, höra samma låt i ungefär tio minuter. Och precis när låten tagit slut och pratet börjat igen - så hoppar den bakåt en halvminut och man får höra det sista av låten en gång till.

Som tur spelar DR P3 oftast helt hyfsad musik.

Julie
Publicerad 09.04.2014 kl. 19:35

Holy Moses stentavlor!

Om det är något jag önskar att jag ärvt från min mormor - men inte fick - så är det hennes gröna fingrar. Jag behöver bara titta på en växt med ett lite ont öga så vissnar den och dör, medan min mormor bara behöver kasta en käräleksfull blick på sina växter så slår de ut i full blom. Normalt fååriga växter får åratal i min mormors öma händer.

Men nu, vet ni! Nu tycks det börja ta sig. I år fyller min porslinsblomma (hoya pubicalyx) nämligen hela två år! Det är en stickling från min mormors många meter höga/långa moderplanta. Hennes blommar som var det sista dagen i livet, varje vår/sommar. Min stickling har inte fått så mycket som en knopp. Men bara det att den mår prima ännu efter två år i mina händer är ju en bedrift i sig! Och i vår ska den blomma, det har jag bestämt. Med hjälp av min mormor och internet har jag nu en massa äss i ärmen som jag ska utnyttja för att locka fram de vita, fina blommorna.

OCH! OCH! För några veckor sedan köpte jag en Moses stentavlor (maranta leuconeura) och HÖR OCH HÄPNA: DEN HAR KNOPPAR! DEN BLOMMAR! DEN BLOMMAR!

Jag har ALDRIG haft en blommande krukväxt! Hurra!

Julie
Publicerad 08.04.2014 kl. 14:46

Nå voj crap

Jag ska vakna om fyra timmar. Vafan.
Julie
Publicerad 08.04.2014 kl. 00:06

En pytteliten 3-åring

Idag fyller mitt yngsta syskon tre år. Mingming kom till världen 7.4.2011, fem veckor innan beräknat datum. Hon var det minsta barnet jag sett i mitt liv - och då såg jag henne första gången först när hon var ett par månader gammal, några dagar innan dopet, eftersom jag bodde i Sverige ännu då.

Här på dopet, ca 2 månader gammal, i min famn. Vid sidan om mina två andra systrar C och K.

Jag har försökt hitta en bild från de första levnadsdygnen som visar hur pytteliten hon faktiskt var då i början. Det här är väl det närmsta: med pappas hand intill.

Idag fyller hon tre. Hemskt mycket större rent fysiskt har hon inte blivit, hon använder fortfarande klädstorlekar för barn under året. Att hon är så liten kan bero på att hon har downs syndrom, men man är inte helt säker. All utveckling går ju lite långsammare, men det går! I vintras började hon äntligen gå utan stöd och trots att pratet inte ännu landat i mun så kommunicerar hon på alla möjliga andra vis; hon låter och gestikulerar. Huvudsaken att man gör sig förstådd, vilket slags språk man än använder.

Och gladare unge får man nog leta efter.

Grattis kära syster. Live long and prosper!

 

Julie
Publicerad 07.04.2014 kl. 19:02

Huggormsbett?

Nejmen hej. Jag köpte en dagbok åt mig och har varit så ivrig och lycklig över detta att jag lite glömt bort bloggalternativet.

Det har iaf blivit en spännande dag idag, ty jag fick avbryta arbetsdagen för att komma och se till hunden som skadade tassen tidigare idag. Sambon var ute med honom, när han plötsligt blev halt och såg alldeles snopen och eländig ut, ville inte gå och när de väl kommit hem gick han och lade sig bakom soffan och tuggade lite slött på en sko. Som han aldrig brukar göra. Sambon måste fara på jobb samtidigt som jag googlat och kommit fram till att symtomen passar in på huggormsbett, så jag ilade hem för att kolla hur det är.

Tassen verkar inte svullen och det finns inga synliga bett iaf, men de kan ju vara svåra att se och jag har läst att svullnaden i värsta fall kan stiga först ett par dagar senare. Hunden är lite slö och hade dålig aptit, så det blev ett samtal till veterinären, som tyckte att det lät osannolikt med huggorm den här tiden på året. Men det går ju inte att utesluta så för säkerhets skull avlägger vi ett besök hos veterinären imorgon. Om det nu inte blir akut värre ännu idag, men nu verkar han iaf lite piggare. Så det är ju bra.

Är helt orolig över att jag ringt i onödan, att jag är helt överdrivet hysterisk. Kanske han bara stigit på lite glas, eller en vass sten? Kanske. Det är ju så svårt att avgöra också, är han ovanligt slö eller bara normaltrött? Ömmar tassen när man rör vid den, eller är det bara det att han tror att jag ska klippa klorna som får honom att rycka undan tassen? Är den svullen eller bara lurvigare än den andra tassen? Better safe than sorry, resonerar jag ändå.

Så nu är jag hemma med hunden för att övervaka. Han sover, jag försöker jobba hemifrån så gott det går. Kan ju inte riktigt göra intervjuer härifrån, men research går ju alltid. Tur att det råkade sig så att mitt inslag blev flyttat från tisdag morgon till onsdag morgon, så jag får några extra timmar imorgon på mig. En intervju kvar att göra, så det ska nog bli bra. Och så hyggliga och förstående dom var, trots att det ju bara är frågan om ett husdjur. "Bara". Khan är ju vår familjemedlem. Men för alla är det kanske inte lika självklart - och det är framför allt ingen rättighet att fara för att sköta om sjukt djur.

Så att en sådan måndag.

Julie
Publicerad 07.04.2014 kl. 16:33

Vad gör du idag?

Det här gör jag idag:

 

Friends på Netflix, Civ V på datorn, cider i handen. Detta är lördag.

Julie
Publicerad 05.04.2014 kl. 14:37

Pengar

Hej. Vad har ni gjort idag? Jag har börjat bostadsspara. Ett besök till banken för det simpla ärendet "öppna gemensamt konto" för mig och sambon blev till en diskussion om när vi tror det är aktuellt med att köpa bostad. Och pang, så har jag fyra olika konton kopplade till min nätbank?! Det är 100% mer än vad jag hade imorse. 

En liten stund på banken längre och vi hade börjat spara i fonder, men där någonstans fick vi tacka och ränna vidare - hur mycket pengar att sätta i spar som helst har vi ändå inte.

Sen kastade jag iväg lite pengar på tröjor jag inte behöver - och så var vuxenpoängssaldot för dagen plusminusnoll.

Julie
Publicerad 04.04.2014 kl. 23:19

Julie. 24. Helsingfors. Nyhetsreporter/-uppläsare på Svenska Yle, med ett förflutet som programvärd på Yle X3M. Privat är jag en kattälskande hundmänniska förlovad med en jämtlänning. Det jag skriver här är mina högst privata och personliga funderingar.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Utbildning och jobberfarenheter mera utförligt på Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

08.04, 21:43Huggormsbett? av utan
05.04, 15:10Pengar av håkan
01.04, 22:16Dagbok av Fridas Djurblogg