Mera sockerbelastning

Har fått besöka laboratoriet för ytterligare ett sockerbelastningsprov. Inte för att det förra visade något överhuvudtaget - tvärtom är alla mina värden prima - utan för att jag är tjock. Jaja, bra praxis såklart, eftersom risken såklart är högre med ett högre bmi, men med tanke på det förra resultatet tyckte till och med hälsovårdaren på rådgivningen att det kändes helt jätteonödigt.

Nå, läkaren bestämmer och nu är det i alla fall förbi. Som förra gången sov jag bara genom hela proceduren för att vakna passligt till blodprovet. Det var jag och fem andra kvinnor. De andra underhöll sig med handarbeten och tidningar. Hoppas jag inte snarkade eller dreglade. Sannolikt är att jag gjorde båda.

Idag har jag ont i armvecket. Nog är det ändå tortyr att ta blodprov och riva plåster gånger 3 inom loppet av två timmar från samma arm! Usch.

Julie
Publicerad idag kl. 13:13

Titityy

Var på teaterpremiär igår, och som alltid då jag varit på teaterpremiär är jag helt dödstrött idag. Inte på grund av monstervalpen denna gång, han har för en gångs skull chillat hela natten utan att böka runt så mycket - inte ens då jag steg upp och gick hemifrån reagerade han mer än genom att lyfta trött på huvudet och titta på mig. Han börjar fatta att natt är natt. Äntligen.

Sitter nu och planerar kandidatdebatt inför morgondagen, ska leda en debatt om säkerhet, polisresurser och väktare i Morgonöppet imorgon. Huvudet är trögt och står stilla. Försöker formulera vettiga meningar, men det blir ju bara kökkigt hela allt. För en stund sen höll jag på att kvävas i mitt egna skratt åt att jag föreslog prepositionen "på" istället för "åt" i rubriken "Bibliotek skulle vara kvalitetsstämpel åt Mellungsbacka". På Mellungsbacka, liksom. Så roligt är det inte, men i den trötthetsdimma jag befinner mig tycks ju ingenting fungera som det ska.

Huhu. Nu ska jag hem och entertaina valp. Fun fun!

Julie
Publicerad 25.03.2015 kl. 13:24

Sov nu, hundjävel!

All kärlek åt Spock, ärligt. All! Men ibland önskar man bara att han skulle växa upp snabbt, bli hanterbar vuxen hund och sluta sätta tänderna i precis allt.

Har sovit med ett öga öppet hela natten. Varför? För ca var tredje timme vaknar hunden och då ska det faras på upptäcktsfärd. Sladdar ska smakas på, golvet ska kissas på, leksaker ska kastas runt och sedan ska han ha uppmärksamhet, så då börjar han yla. Så sätter man ner handen till honom för att visa att man finns, och vad får man som tack? Sylvassa valptänder i fingrarna. Aj.

Nå, en vet ju vad en ger sig in på när en skaffar valp. Och när han sover är allt, ALLT förlåtet.

 

 

Hundvalpsspammandet fortsätter. Hur kan en låta bli då en annan är så söt att en smäller av? #corgi

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

Julie
Publicerad 24.03.2015 kl. 07:00

Han är här nu, Spock

Igår hämtade vi hem vår färskaste familjemedlem. Kärpinlehdon Going Postal, eller Spock som vi valt att kalla honom.

Han är oerhört gosig, lite gnällig och när det är fart på så är det verkligen fart på. Just nu sover han. Skönt. Det har varit full rulle sen nån gång 6 imorse.

 

 

Spock, vår nya familjemedlem

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

 

 

Fem minuter aktiv lek senare... #corgi

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

 Det är lite som att ha ett litet barn. Mata, leka med, låta sova. Snabbt ut och kissa efter varje aktivitet. Efter varje tupplur, varje lekstund, varje måltid.

 

 

Spock!

A photo posted by @bearwolfz on

 

Namnet, ja. Det har sedan länge varit bestämt att vår nästa hund ska heta Spock, det följer samma tema som med Khan. Star Trek-vovvar i vårt hushåll. Mitt i allt blev det en liten tribut när Mr. Spock själv gick hädan. Dubbeltribut blev det plötsligt när Sir Terry Pratchett också dog. Hela kullen är uppkallad efter böcker i hans Discworld-serie. Bland syskonen finns t.ex. Feet of Clay och Thief of Time. Och så Going Postal, då. Spock.

Summa summarum: härligt är det med klapprande klor mot golvet igen!

Julie
Publicerad 22.03.2015 kl. 11:32

Hälsningar från min lediga dag

Här sitter jag och iakttar magen som studsar.

Den studsar.

Jaja, så här är det ju när man börjar vara så långt gången som jag är, att barnet rör på sig, sparkar och har sig, och det inte bara känns utan syns också utanpå. Så är det säkert för precis alla, inget nytt under solen.

Men då det är så alien! Det är så sjukt konstigt att ligga still och se hur ens mage rör på sig utan att man själv gör någonting! Det är någon annan. Sånt ser man bara, BARA i skräckfilm. Och på gravidas magar, uppenbarligen.

Helt knäppt, liksom. Kan nog fortfarande inte riktigt fatta att det befinner sig ett litet människobarn i min kropp.

Julie
Publicerad 20.03.2015 kl. 10:56

Det inre lugnet

Det är en sån dag igen, en sån då irritationen ligger nära till hands. Det krävs nog inte ens en nysning av någon i närheten för att jag ska spänna käken och koncentrera mig på att inte smälla av.

Nå, inte helt, men nästan.

Dessutom fungerar vår bildbank inte som den ska just nu. Har femtielva bilder att ladda upp, men banken vägrar att ens ladda. Nerverna, de arma.

Finner mitt inre lugn i Chopin. Det är verkligen mitt bästa tips till alla som jobbar i öppna landskap med många irritationsmoment runt om, logiska eller ologiska sådana (i mitt fall mest ologiska, kan själv bli irriterad på hur någon låter när den tuggar. Eller klapprar i tangentborden).

Chopins nocturner går i lurarna just nu. Behåller lugnet. Behåller lugnet.

Snart är det lunch.

 

Julie
Publicerad 16.03.2015 kl. 10:50

Internet, sluta!!!

Håller på att bränna alla jävla proppar på riktad reklam just nu. Varenda gång jag vill se nåt på youtube: den där förbannade pampers-reklamen med barn som jollrar nån slags melodi eller rytm.

Utan möjlighet att hoppa över reklamen. Jag blir helt vansinnig. Dels är jag fullständigt ointresserad, för jag har tänkt satsa på tygblöjor, dels är reklamen alldeles vanssingt irriterande. Lockas inte överhuvudtaget till att köpa deras produkt. Hujhuj.

All annan bebirelaterad riktad reklam är också vansinnigt störande. Nej för fan, jag vill inte vara med i någon jävla liberoklubb I SVERIGE. Nej, jag vill inte vara med i någon pilttiklubb heller. Låt mig vara, för fan!

Julie
Publicerad 16.03.2015 kl. 10:02

Gråt och lip

Tror jag nått höjden av hormonella överreaktioner idag. Började nämligen gråta när jag såg en bild på en hund som ätit i bin. Nosen är helt uppsvälld och det ser ut som att den gråter, så olycklig hund. Skrattade först till och sen kom tårarna och hjärtat brast.

Åh elände.

Här finns den, förresten. Nummer 14 på listan.

Julie
Publicerad 13.03.2015 kl. 17:04

Svett baby svett

Försov mig imorse. Dumt på alla sätt och vis, för jag vaknade ju nog när väckarklockan ringde, men trots att jag VET att det aldrig är en bra idé, så vilade jag ögonen "i bara en sekund". Efter en sekund hade det plötsligt gått en halvtimme och jag borde redan ha varit i taxin vid det skedet.

Typiskt för dessa mornar är också att taxin är sen. Använder mig av sms-beställning som vanligtvis är smidigt, men som idag fungerade helt otroligt sämst - väntar fortfarande på att centralen ska ta emot min beställning... Fick ringa, kom iväg supersent.

Allt detta är bakgrund till det jag egentligen tänkte berätta - för jag vet ju hur alla älskar detta tema - nämligen svett. I all hast och panik glömde jag deodoranten, och efter att ha sprungit upp och ner för trappor med studiogäster, i kombination med det faktum att jag gravidsvettas, luktar jag nu som tant Agda när hon glömt att duscha och inte vädrat lägenheten på ett år. Fattas bara den äckelsöta odören av gammal sherry.

Huvva.

Julie
Publicerad 12.03.2015 kl. 10:19

10 dagar kvar

En annan baby som kommer att flytta in betydligt tidigare än den som för tillfället huserar i min kropp är den lurviga.

Det har nu till slut landat på den röda valpen. En pojke med stor personlighet men med en mjukglass till själ. Muckar gärna med syskonen, men blir ynklig om någon ger igen. Håller sig nära utomhus och kryper upp i famnen när den fryser. Tar efter sin mamma, som som valp var en riktig lite horrorvalp, men som snabbt lugnade ner sig och idag, två år gammal, är världens goaste familjehund. Pålitlig och snäll.

Om 10 dagar, nästa veckas veckoslut, ska vi igen till Ikaalinen. Den här gången för att hämta hem hunden. Jee <3.

 

 

Lite plåster på måndagssåren #corgi

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on  

 

Mellan dessa två stod det, i slutändan bedömde uppfödaren att den röda verkar mer lämpad till oss. Båda är ju urgulliga, så vi är nöjda hursom!

Julie
Publicerad 11.03.2015 kl. 14:06

Julie. 25. Helsingfors. Nyhetsreporter/programvärd på Yle Huvudstadsregionen, med ett förflutet som programvärd på Yle X3M. Privat är jag en kattälskande hundmänniska förlovad med en jämtlänning. Det jag skriver här är mina högst privata och personliga funderingar.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Utbildning och jobberfarenheter mera utförligt på Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer