Fotofoto

Blev så inspirerad av Helena härom dagen, och hennes en bild i timmen-inlägg att jag bestämde mig för att prova på samma.

Än så länge går det bra, även om det mest är bilder på datorskärmar. Så får man dokumenterat vad jobbet faktiskt går ut på: stirra på en skärm.

Får se nu.

Julie
Publicerad idag kl. 12:23

Glad tisdag!

Jag är ovanligt glad i hågen i dag, i synnerhet med tanke på att jag vaknat 4:45 och börjat jobba 5:30. Så kommer mitt schema att se ut hela september, vilket såklart å ena sidan är lite tungt, men å andra sidan så ger det mig en ypperlig möjlighet att återgå till mina gymnrutiner från i våras och vintras. Finns inget bättre än att få svettas i all ensamhet på gymmet, som alltsom oftast är helt tomt på folk mitt på dagen.

Dessutom ska vi ju flytta i slutet av september, och vi måste så småningom börja packa. Att sluta jobba 13:30 ger mig all tid i världen att packa ner, packa om, packa upp och börja om igen. Hurra!

Jag tror jag är lite sjuk i huvudet, men jag ser faktiskt väldigt mycket fram emot att flyttpacka, städa och flytta. Få en ordentlig orsak att gå igenom allt skräp vi äger och - framför allt - slänga saker. Det bästa OCH det svåraste jag vet. Är en hamster som tänker att "jag kanske behöver nångång" eller "det kan ju vara roligt att ha!" tills jag får slag och slänger ALLT. 

De nya hoodsen finns i södra Helsingfors. Längre väg till jobbet, men tre gånger större boendeyta. Bäst.

Julie
Publicerad igår kl. 10:35

Den duktiga flickans högsäsong

Hela min arbetsdag har idag gått ut på att botanisera i Arbis kursutbud för läsåret 14/15 (skön mjuklandning efter semestern, tack nyhetschefen!). Blev så inspirerad! "Åååh, kanske jag äntligen skulle passa på att gå den där matlagningskursen, eller kanske läsa upp min tyska - eller oo! Jag ska gå på lång matematik! Eller tänk om man skulle börja med balett, eller kanske lära sig nygrekiska?" Så gick tankegångarna. Sådär som alltid när det vankas höstsäsong och min inbyggda vilja att börja om från noll är som starkast.

För egentligen handlar det ju inte alls om en vilja att läsa upp tyskan eller börja studera matematik, eller lära mig att äta enligt de nya näringsrekommendationerna (ja, det finns en sådan kurs). Det handlar om precis samma sak som när jag var barn och varje höst lovade mig själv att NU ska jag börja göra läxorna genast samma dag, läsa till proven många veckor innan, öva på violinen varje dag, bli bäst i alla ämnen. Överprestera, överprestera, överprestera. Hösten är den Duktiga Flickans högsäsong. Vi ska köpa oss nya pennor och block, skriva boken vi alltid drömt om att skriva, gå ner sommarvikten, klippa håret i en ny form, ändra klädstil, dra igång en växel till på jobbet (som om det inte redan går i 110), avsluta studierna som är på hälft, sluta bita på naglarna och komma ihåg att vattna blommorna tillräckligt ofta.

Det är hemskt. Det skulle ju egentligen vara otroligt roligt att lära sig nygrekiska eller gå en grundkurs i balett för vuxna. Det skulle! Men då mitt begär efter arbis-kurser och krav på att sluta bita på naglarna (varje höst, mina vänner. Varje höst) handlar väldigt lite om vad jag EGENTLIGEN vill, utan om hur jag önskar att jag vore, nämligen: den perfekta, lyckliga, glada, aktiva storstadskvinnan. Den snygga, lyckade, med intressanta fritidsintressen. Med långa naglar.

Det handlar inte om att lära sig nygrekiska, utan om den eviga strävan efter att vara någon man inte är, för att man ska vara en pysslig, hobbydriven, intressant person.

För mig, i alla fall. Jag vet allt detta, och ändå sitter jag och suktar efter de mest besynnerliga kurser. Tack och lov ordnas många kurser sådana tider som jag inte hinner med, annars hade jag väl anmält mig till dem alla. Och om en månad eller två känt mig misslyckad när jag insett att min tid inte räcker till för att upprätthålla ett sådant liv. Precis som när jag var barn, och efter en vecka eller två fick ge upp med mina ambitiösa planer på att bli bäst i alla ämnen, också jumppa som jag hatade så. Besvikelsen man känner på sig själv, den är obeskrivlig. I synnerhet om man är 10 år gammal.

I höst ska min inre duktiga flicka därför få vila. Jag tänker inte börja med en ny hobby, eller kräva att jag ska skriva den där boken, eller läsa upp min tyska. Cut myself some slack, liksom. 

Men naglarna, dem ska jag kanske ge en chans.

Julie
Publicerad 25.08.2014 kl. 20:40

A blast from the past

Julie
Publicerad 25.08.2014 kl. 12:17

Hej hej, nu är vi hemma

Från 35 grader och sol vid ett turkosblått hav i Grekland till 15 grader och regn i Finland - det var en lätt chock att landa på Helsingfors-Vanda igår. Kan känna hur brännan redan håller på att blekna bort.

Ljuvligt var det. 90% av tiden låg vi på stranden, vilket var helt rätt drag med tanke på hur hett det var.

 

 

 

En dag spenderade vi i Chania.

 

 

...och sedan återvände vi till stranden.

 

 

Igår stod vi utanför hotellet och kände oss lite förvirrade. Bussen skulle dyka upp 8.25. En halvtimme senare kom en buss, men den var för de norska och svenska turisterna, inte för oss som skulle till Finland. Ytterligare 10 minuter senare kommer en taxi och plockar upp oss, som researrangörerna beställt. Det visar sig sedan att bussen som skulle hämta oss fått punktering.

All in all, en härlig resa. Jag önskar att den hade kunnat fortsätta, eller åtminstone att jag hade haft lite mera semester än en vecka, men det är nu som det är. Bättre än ingen semester alls, ju.

Julie
Publicerad 24.08.2014 kl. 16:53

TJ0

ÄNTLIGEN. Min mycket efterlängtade, enda lediga vecka. Den börjar nu!

Jag är så ivrig att jag kissar på mig. Har börjat få hjärtklappning igen, av stress, så den här loman kom verkligen i rätt tid. 

Idag ska jag packa, för imorgon bitti bär det av. Hittils har jag plockat fram badkläder, klänningar och skavsårsplåster. Man kan väl inte behöva något mer om man ska ligga på stranden på Kreta i sju dagar? Nä, tänkte väl det.

Sand mellan tårna och turkosblått hav. Snart så. Snart.

Julie
Publicerad 15.08.2014 kl. 12:29

Arga grannen lär bli glad

Vi ska nämligen flytta! Jee!

Mina tre år i Alphyddan har varit härliga och jag har stortrivats, men faktum är att vi är två vuxna som arbetar olika tider (jag mest morgon, han mest kväll) samt en hund, så 33 kvadrat är väldigt litet. 

I slutet på september flyttar vi till en trea. Med balkong. Och bastu på taket. Det kommer att bli aslyxigt!

Bara vi kommer tillbaka från vår resa till Kreta börjar vi flyttpacka. Jeejee!

Julie
Publicerad 14.08.2014 kl. 14:18

Döden, döden, döden #2: radera de döda

Besökte mormor idag. Vi åt middag, pratade om Robin Williams (mormor minns särskild Mork & Mindy; "Ojoj, han var SÅ rolig! Tråkigt, tråkigt". Williams är kanske den enda stjärnan som jag och mormor båda kan relatera till. Sån var han, tilltalade alla generationer) och tittade på mormors senaste stickade skapelser. 

"Kan du hjälpa mig med en sak?" frågar mormor sedan. Jadå, säger jag. Visst kan jag det. "Ta bort den där Xxxx från mina kontakter i telefonen. Hon har varit i graven i två år, jag tror inte att hon svarar i telefonen mer", konstaterar mormor och skrattar lite svart.

Det är inte första gången jag hjälpt min mormor rensa i kontaktlistan allt eftersom vänner och bekanta till henne gått bort. Det är såklart inget konstigt, mormor och många av hennes vänner och bekanta är gamla människor, runt 80. Döden tar alla, förr eller senare. Medan jag fumlar med telefonen (som är av modell äldre och lite udda, minns aldrig helt hur man gör) går mormor igenom sin fysiska telefonbok, för att kolla att den också är up to date. Telefonboken är full av namn, adresser och numror som hon samlat på sig genom livet. En del av dem är strukna, har fått små kors vid sidan om eller är helt enkelt överlimmade med ett vitt klistermärke för att göra plats för nya kontakter. De vars adress numera är six feet under, de som inte svarar i telefonen mera.

Jag tänker på det där, medan jag raderar kontakten, att det är så här min framtid förmodligen också är, om jag får leva lika länge som min mormor. Din med, antagligen. Sitter i köket och ber barnbarnet radera kontakter som legat i graven i två år. Jag får lite ont i magen av tanken.

Sedan kommer jag ihåg att jag ju redan fått radera kontakter ur telefonen, kontakter som dött. Den första redan för 8 år sedan, den senaste så sent som i våras. En behöver inte leva 80 år för att börja stryka numror.

Sorgligt.

Julie
Publicerad 12.08.2014 kl. 20:27

Döden, döden, döden

Jag trodde det var ett skämt, att Robin Williams var död. Såg det på facebook på morgonnatten och viftade bort det som ännu en hoax. Sedan såg jag BBC:s artiken, sedan svenska yles. Sedan var det bara att acceptera.

Sjukt ledsamt.

Julie
Publicerad 12.08.2014 kl. 08:05

Borgå för hela slanten

Har spenderat ett terapeutiskt veckoslut i Borgå med hund, katt och mamma. Det är länge sedan jag och mor umgicks på tumis, så det har varit kiva. Vi har surrat på loppis, varit på släktingsturné, hyrt film, promenerat längs ån, lagat god mat och druckit skumpa. Mor överraskade också med att ha en flaska gin lemon i kylen, som vi blandade drinkar på. Bra grejer.

 

I övrigt har det sett ut som Pablo demonstrerar på bilderna ovan: sömn och vila, gärna i solen. Och bärplock i trädgården.

Hunden blev kvar i Borgå. Snart åker vi nämligen på semesterresa till Kreta. Sweet sweet!

Julie
Publicerad 11.08.2014 kl. 09:45

Julie. 24. Helsingfors. Nyhetsreporter/programvärd på Yle Huvudstadsregionen, med ett förflutet som programvärd på Yle X3M. Privat är jag en kattälskande hundmänniska förlovad med en jämtlänning. Det jag skriver här är mina högst privata och personliga funderingar.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Utbildning och jobberfarenheter mera utförligt på Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer