Fyfan vilken dag

Idag bestämde jag mig för att inte låta samarbetsförhandlingarna ta min nattsömn. Tji fick jag, för nu har ångesten bosatt sig i magen på mig och det ända jag kan tänka på är de där 185 fastanställda som ska ut. De 15 på Svenska Yle som ska ut. De omstruktureringar som kommer leda till en ännu tyngre börda för de som blir kvar, samt att visstidare och inhoppare kommer att ha allt mindre att göra.

Däribland jag. Jag är kanske inte direkt berörd av samarbetsförhandlingarna (svenska yle nyheter står utanför, eftersom vi samarbetsförhandlade för ett par år sedan) just nu, men vänta bara när samarbetsförhandlingarna är slut och de som inte avskedats ska flyttas till tjänster som blir lediga vid årsskiftet när visstidskontrakten löper ut. Eller i slutet av februari, som i mitt fall. 

Den dåliga fiilisen som kommer att råda - ja gud vet hur länge? Nä, denna magont, alltså. 

Julie
Publicerad 15.09.2014 kl. 19:59

Samarbetsförhandlingar

Ja jestas. Så slog samarbetsförhandlingarna till även hos oss på Yle. Inte helt oväntat, iofs, ingen trodde väl att det skulle räcka med att ta in lite färre inhoppare och dra åt svångremmen i antal program? Nä.

Förhandlingarna gäller en tredjedel av de fast anställda, 185 kan få gå. Det är kanske första gången som jag är lite lättad över att jag är visstidare. Åtminstone får jag inte sparken. På sin höjd kan de låta bli att förnya mitt kontrakt, men den sorgen kommer isf först i februari. Få se nu, få se nu.

Men att jo. Glad måndag, kära kolleger.

Julie
Publicerad 15.09.2014 kl. 10:34

Ett sammelsurium av bloggtankar

Jag har funderat mycket på bloggen på sistone. Varför jag har den, vad jag skriver i den, varför jag finner det så oerhört svårt att hitta innehåll till den.

Mitt bloggande har, som många andra i svenskfinland, rötterna i x3ms community, och den dagbok som skrevs där. Det är i år 10 år sedan jag registrerade mig där, och där hängde jag till det bittra slutet, då den slutna communityn långsamt hade förvandlats till bloggportal, för att sedan förlora mot de större. Ratata, exempelvis.

Dagboken på communityn, det var något helt annat än den blogg jag skriver idag. Jag delade verkligen med mig av precis allt. För 10 år sedan bestod "allt" närmast i vanliga tonårssorger, kärleksbekymmer och ångest inför framtiden, men också tyngre saker som dödsfall och riktigt ordentliga gräl inom familijen. Och gladare saker, såklart, som nya syskon. Nya vänner. Ny skola. Alla känslor och tankar delade jag bekymmerslöst med mig av, utan någon som helst tanke på vem som kunde läsa eller om det kunde skada mig själv på något vis.

När dagboken blev blogg och forumet öppnades upp kunde jag spotta ur mig upp till 5 inlägg om dagen. I det skedet hade jag själv redan börjat jobba på x3m och mycket av vardagen surrade såklart kring jobb. Jag raderade hela tonårstiden och satte filter på allt jag skrev.

Det filtret sitter kvar än idag. Så till den milda grad att det lätt kan gå en vecka utan att det känns som att jag har något relevant att skriva. Jag jämför med då en vanlig dag bestod i tre stycken mycket kommenterade inlägg och mitt besökarantal på en dålig dag låg kring 100 (och på en bra närmare 1000 - ingen stor blogg alltså, men ändå skapligt i jämförelse med de andra på x3ms bloggportal) med idag, då jag på en bra dag har 40 besökare. Jag skriver när det känns som att jag har något att säga. Det tycker jag alltid att jag har gjort. Jag kan bara inte fatta att jag hade såpass mycket mer att säga för 3 år sedan. Hur hade jag nog med sak för att skriva tre inlägg om dagen? Hur hade jag TID? Min vardag har ändå inte förändrats anmärkningsvärt sedan dess. För 3 år sedan var jag i samma parrelation som jag är nu, jag hade ett snarlikt jobb och jag umgicks lika mycket med vänner då som jag gör nu.

Kanske har mitt filter blivit ännu finare sedan dess. Kanske tycker jag bara att det jag tidigare tyckt var spännande nog för att dela med sig av egentligen är sjukt ointressant. Jag finner mig ofta starta inlägg, för att sedan stänga ner sidan och konstatera att ingen ändå bryr sig.

Jag skulle vilja göra något roligt med min blogg. Nischa den på något spännande sätt, kanske. Eller åtminstone göra den färgglad. Som den är nu är den knappt ens en vardagsblogg. Det är bara ett sammelsurium av instagram-bilder på hunden och the occasional "fan vad jag hatar skönhetsnormerna"-inlägget.

Jag vet, det är inte första gången jag känt att jag vill något mer med den här bloggen. Förmodligen kommer allt att köra på som vanligt. Få se. Man vet ju aldrig, kanske är det nu det smäller, det är nu jag kommer på den där briljanta idén.

Men först: Högholmen. Det är på agendan idag.

Julie
Publicerad 14.09.2014 kl. 10:55

Namne

Idag hade vi besök av två danskar i studion, från P4 København. Ole och Julie drar ett eftermiddagsprogram vid namn Kaupunki, och i eftermiddag ska de sända från Helsingfors.

Julie. Det är så konstigt att träffa någon som heter som jag. I Finland är det nämligen ett ganska sällsynt namn, här heter folk generellt Julia (eller de finska varianterna). Samma sak i Sverige, såväl där som här hemma har folk svårt med uttal och till och med stavning (många är ställena där de tagit sig friheten att döpa om mig till Julia. Fint). Jag har hört ALLA varianter. Julia, Juulia, Juuli, Julii, Juliana, Julianna, Juliette, Julietta.

Nåja, nu svamlar jag. Poängen var i alla fall att det var roligt och konstigt att träffa en namne. Ännu roligare var att Julies pappa heter samma i förnamn som jag heter i efternamn. Världens sammanträffande.

Julie
Publicerad 05.09.2014 kl. 10:40

Ny dygnsrytm

Har fallit in i den farliga tupplursrytmen: sova fyra timmar på natten och fyra timmar på dagen.

Ett par dar i rad har jag nu somnat på eftermiddagen och vaknat vid åttatiden. Det är så himla skönt, men leder samtidigt till att jag sitter uppe och kucklar till långt efter midnatt när väckarklockan är ställd på 4:45. 

Jag vet inte. Kan tycka att det är en ganska skön rytm, men samtidigt slukar den hela ens eftermiddag. Dessutom känner jag mig alltid så misslyckad när jag tupplurat bort hela dagen.

Övriga observationer: gillar att det börjar bli höst, men saknar ljusa, ljumma sommarnätter. Nåja, de kommer väl igen. Om man lever så länge. En vet aldrig när man slintar och landar med ansiktet neråt i vattenpölen, sini.

Julie
Publicerad 02.09.2014 kl. 21:03

90-talskavalkad

We Love the 90s-festivalen ordnades under veckoslutet. Jag var där, naturligtvis, för att knyta ihop festivalsommaren. Mest för att dricka öl och digga till Mr. President. Och oj vad jag diggade!

Här sammanfattning av helgen:

Rednex

Captain Jack

 

Mr President!!! Festivalens höjdpunkt.

 

Dr. Alban

 

...och E-Type avrundade fredagen. Noterade att han presenterade sina musiker - utom tjejerna. Som är de som gör det största jobbet. Svinaktigt.

 

På lördagen började vi med E-Rotic. Det var så erotiskt att vissa i publiken praktiskt taget idkade älskog. Det var ingen överdrift.

 

Thomas Anders från Modern Talking drog fram akustiska gitarren.

 

...och drog så klart den stora hiten. Senare kom den i full version.

 

Dj Sash levererade

 

Också Pandora var på plats. Hon spelade inte Drottningen av Åland, om nån undrade. Såklart inte.

 

Dj Bobo avrundade hela festivalen. Det var helt festligt, men vid det laget var vi så mätta på 90-tal att vi for innan spelningen tog slut.

 

All in all: härlig nostalgi, roligt att folk orkat satsa på decennieriktig outfit, artisterna var bra och hade i de flesta fallen (Thomas Anders var undantaget) självironi. Har inte sett så många magväskor och kreppat hår på en och samma gång på 20 år. Det var fint.

Julie
Publicerad 01.09.2014 kl. 07:18

Lögner, lögner

Hahaa. Den här bloggen får mig att framstå som så opålitlig att det finns inte! Inte undra på att jag har typ två läsare.

Men alltså jo. Var ute och åt igår med kollegerna, kom sent hem, bildinlägget blev inte av.

Kanske jag så småningom borde lära mig att inte lova saker (på bloggen) jag inte kan hålla. I vanliga livet är jag helt normalpålitlig, ju. Tänk att det ska vara så svårt.

Julie
Publicerad 29.08.2014 kl. 09:14

Snark

Det blev en kort natt, så kort att jag för första gången sedan jag inhandlade cykeln valde att ta taxin till jobb idag.

Var och tittade på den andra föreställningen i Meeting the Odyssey, Waiting for the Rain, igår. Föreställningen började 9 och varade timme, så jag var hemma igen först närmare 11. 

 

Före föreställningen. Tog med hunden också, när det nu var utomhus. Praktiskt att kombinera lite kultur med kvällspromenaden.

Bilden ovan är såklart smakprov ur en-bild-i-timmen-inlägget som kommer senare idag ("yeah right", hör jag er sucka. Lovar!). Har absolut noll öga för fotografering, men ibland har man ju tur.

Julie
Publicerad 28.08.2014 kl. 06:18

Fotofoto

Blev så inspirerad av Helena härom dagen, och hennes en bild i timmen-inlägg att jag bestämde mig för att prova på samma.

Än så länge går det bra, även om det mest är bilder på datorskärmar. Så får man dokumenterat vad jobbet faktiskt går ut på: stirra på en skärm.

Får se nu.

Julie
Publicerad 27.08.2014 kl. 12:23

Glad tisdag!

Jag är ovanligt glad i hågen i dag, i synnerhet med tanke på att jag vaknat 4:45 och börjat jobba 5:30. Så kommer mitt schema att se ut hela september, vilket såklart å ena sidan är lite tungt, men å andra sidan så ger det mig en ypperlig möjlighet att återgå till mina gymnrutiner från i våras och vintras. Finns inget bättre än att få svettas i all ensamhet på gymmet, som alltsom oftast är helt tomt på folk mitt på dagen.

Dessutom ska vi ju flytta i slutet av september, och vi måste så småningom börja packa. Att sluta jobba 13:30 ger mig all tid i världen att packa ner, packa om, packa upp och börja om igen. Hurra!

Jag tror jag är lite sjuk i huvudet, men jag ser faktiskt väldigt mycket fram emot att flyttpacka, städa och flytta. Få en ordentlig orsak att gå igenom allt skräp vi äger och - framför allt - slänga saker. Det bästa OCH det svåraste jag vet. Är en hamster som tänker att "jag kanske behöver nångång" eller "det kan ju vara roligt att ha!" tills jag får slag och slänger ALLT. 

De nya hoodsen finns i södra Helsingfors. Längre väg till jobbet, men tre gånger större boendeyta. Bäst.

Julie
Publicerad 26.08.2014 kl. 10:35

Julie. 24. Helsingfors. Nyhetsreporter/programvärd på Yle Huvudstadsregionen, med ett förflutet som programvärd på Yle X3M. Privat är jag en kattälskande hundmänniska förlovad med en jämtlänning. Det jag skriver här är mina högst privata och personliga funderingar.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Utbildning och jobberfarenheter mera utförligt på Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar