Nämen, fredag?!

Hjälp, så springer veckan bara iväg med en. Just var det måndag och veckan framför kändes evighetslång - och här sitter jag nu, har precis avslutat min arbetstur och dessutom i tid! För en gångs skull.

Produktiv har jag också varit. Producerat tre skilda grejer för radion samt skrivit webbtext. OCH hunnit både luncha och dricka kaffe i lugn och ro. Och dricka kaffe på presstillfälle. What is this. 

Nu tänker jag ta mig ett välförtjänt veckoslut. Vi ska typ inte göra nånting. Bara babysim och sen lite blinifest hos min pappa.

Det blir ultrabra det.

P.S. Nåt som inte är ultrabra: fick en ny tandläkartid, för den glada sprickan som nämns i det förra inlägget är i verkligheten ett gigantiskt hål (eller okej, det fanns först ett hål och sedan sprack härligheten antagligen på grund av mitt nattliga gnisslande). Rotfyllningsdags nästa torsdag, alltså. Hoo-fucking-ray.

Julie
Publicerad 29.01.2016 kl. 17:42

On top of things

Jag har flyt nu, en uppåtperiod. Så småningom kommer jag igen att krascha (gissningsvis när terapin går in i ett jobbigt, djupare stadie) men så länge det varar njuter jag av det.

Jag får plötsligt så himla mycket gjort! Jag tror det tog fart när jag äntligen fick det där med terapin fixad. Nu har jag en tid bokad för att få ett utlåtande till kela så jag ÄNTLIGEN sku få det där stödet. Har dessutom kommit ihåg att boka 1-årsvaccineringen åt hunden, gått på massage OCH reserverat tid hos en tandläkare.

Det sistnämnda är jag särskilt nöjd med. En av mina kindtänder (36:an visste min mormor berätta, som jobbat som tandsköterska) har på något konstigt vis spruckit. Det är en såndän sak som jag alltid skjuter upp för det inte känns så akut (sist jag ignorerade en tandsak slutade det med en akut rotfyllning pga superinflammation i samtliga rötter), men en sånhän spricka kan ju potentiellt bli riktigt illa. Så nu ska det åtgärdas redan på onsdag. Hur skönt? Så skönt.

Vanligtvis är min kalender full av påminnelser om vilka instanser jag BORDE ringa, och medföljande ångest varje gång jag läser påminnelsen men inte får något gjort åt saken. Nu är kalendern bara full med färdigt bokade appointments och en skön känsla av flyt. Sweet.

Julie
Publicerad 25.01.2016 kl. 13:27

Med mina egna små händer

Har jag berättat att jag håller på att sy en jacka? Kanske, jag minns inte.

Nå, nu börjar den i alla fall vara klar. Jag trodde aldrig den dagen skulle komma men herregud, nu ska bara knapparna sys på! Nåjo, och fodret sys upp i fållen.

Men ändå. Projektet påbörjades redan i oktober och jag hade ambitiösa planer på att få den färdig över ett veckoslut. Sedan blev deadline jul. Sedan nyår. Nu är det slutet av januari.

Problemet har varit att det är ett projekt som kräver att jag får koncentrera mig minst en timme åt gången, och det har jag sällan möjlighet till med Pilten som snor all uppmärksamhet. På något sätt har det blivit ännu svårare nu när jag jobbar, för så fort jag kommer hem så har jag barnet i famnen resten av dagen. Aldrig tid att sitta ner och plåttra med nålar, tråd och skithalt satintyg.

Men nu. Igår fick jag sytt fast hela fodret utom nedtill (där jag tänker lämna det öppet - bara sy upp fållen, som sagt) och nu återstår bara knapparna.

Den ser sjukt heimlaga ut men jag är så vansinnigt stolt! Jag som bara sytt pannlappar innan har UTAN MÖNSTER sytt en hel jävla jacka.

 

 

Så här såg den ut innan nyår. Nu har den fått ett fint, mörkgrönt foder.

Många saker hade jag gjort annorlunda om jag varit lite mera kunnig, men jag orkar inte mera börja sprätta. har kommit fram till att den får se heimlaga ut - för den är ju heimlaga!

Julie
Publicerad 22.01.2016 kl. 09:15

Nya tänder nya rytmer

Vi har välsignats med ett barn som sover. O herregud vad han sover. Minst fem timmar i stöten om natten, och då vaknar han bara till lite kvickt tills han får tissen i munnen, varpå han hastigt somnar om och sover fem timmar till. Så en redig 2-3 timmars tupplur om dagen, plus några strötupplurar i famnen här och där.

Eller ja, det gjorde han till för några dagar sedan. Tills de första små tänderna gjorde entré.

Nu vaknar han gallskrikandes mitt i natten och är otröstlig. Bröstet vill han inte ha, tutt vill han inte ha, inget är bra. Han har helt tydligt ont. Det är gråt som jag aldrig hört honom gråta förr och min enda tolkning är att det gör ont.

Det har kliat i tandköttet ett tag redan och han har uppskattat att man gnuggar lite med fingret, men nu får man inte göra det längre. När man känner efter försiktigt kan man förnimma två små vassa tänder i nedre käken.

Så nu är han istället gärna vaken ett par timmar mitt i natten. Min sambo som är föräldraledig har varit upp med honom så jag får sova, men jag märker av det ändå. Att nattsömnen störs på ett sätt som den inte gjort hittils.

Tur i oturen att jag lidit av insomnia i perioder redan i många år. Jag klarar mig på förvånansvärt lite sömn.

Julie
Publicerad 19.01.2016 kl. 12:57

Sidu sidu morjens

 Sjätte arbetsdagen i rad. Börjar vara redigt mör men som tur jobbar jag bara tre dagar nästa vecka. Det jämnar ut sig.

Hoppar in i Lördax idag. Breddar på CV:t. Snart har jag nog gjort samtliga program som produceras i det här huset. Få se vad det blir.

Julie
Publicerad 16.01.2016 kl. 09:39

Den sovande familjen

 

När man allra helst bara hade blivit kvar i sängen.

A photo posted by Julie Ebbe (@juliaedde) on

 

Såhär igår morse. Och idag. Och alla dagar då jag vaknar relativt tidigt medan gubbarna ligger kvar och sover, till minst nio.

Sådan sömntalang han har, vår pilt. Otroligt, med tanke på vilka nattugglande sömnutmanade föräldrar han har. Hoppas det håller i sig.

Julie
Publicerad 15.01.2016 kl. 06:45

Morgontur

Den känslan då väckarklockan ringer 04:30 och man en stund senare står i dörren till sovrummet och iakttar sin snusande familj som inte rört en muskel trots att man snoozat lite. Hur likadana de ser ut, far och son, när de sover. Många säger att han liknar mig, men när han sover är han i sanning sin fars son.

Och så drar man hastigt på sig första bästa klädesplagg, klottrar lite smink på sig och tassar tyst ut genom ytterdörren till taxin som väntar utanför.

Det har sin speciella magi, det där att stiga upp i arla morgonstund för att åka på morgontur.

Julie
Publicerad 13.01.2016 kl. 07:30

Sorry not sorry: det här inlägget handlar om mens

Jestamadeira och alla andra kraftuttryck som bara min mormor skulle använda: efter en paus på 1½år återvände min mens med buller och brak.

Ett återseende med blandade känslor: har verkligen inte saknat den, men på sätt och vis markerar den en återgång till det normala efter det undantagstillstånd som graviditetet och den första tiden i Piltens liv har varit.

Och det är skönt för det bidrar på sätt och vis till känslan att jag trots allt inte förändrats så mycket. Att trots att jag fött barn och en stor del av tiden i första hand är mamma och först i andra hand allt annat, också fortfarande är Julie. Julie, som jag alltid har varit. Med mens.

Dessutom gör mensens återkomst mig lite ivrig, för den innebär att jag kan börja använda min nya preventivmetod: Natural Cycles. När jag för snart två år sedan slutade med p-piller bestämde jag mig för att aldrig mera så mycket som peta på ett hormonellt preventivmedel.

Det riktas en viss skepsis mot preventivmetoder som går ut på att hålla koll på basaltemperaturen, men jag tänker ge det en chans. I värsta fall är det ju inte hela världen om jag råkar bli gravid igen (även om det i nuläget är allt annat än önskvärt).

Så vi ska se vad det blir.

Julie
Publicerad 12.01.2016 kl. 12:51

Rensar lite

Har idag gjort ett radioinslag+webbartikel om ett ämne som tenderar att sprida sig till de mörkaste av internets hörn och locka fram trollen för smutskastningskampanj.

Det går så klart inte alltid så, men jag har i vilket fall som helst garderat mig genom att rensa bort Piltens namn från min blogg. Att jag är a) journalist b) kvinna (för sjukt nog spelar det ju en roll) och c) ibland skriver artiklar om ämnen som kan få spridning åt ett icke-önskvärt håll ska inte drabba min pojk.

Så från och med nu nämns Pilten inte vid namn. Bara som Pilten.

Jag har så klart funderat väldigt mycket på det där, hur man ska göra med barn och internet. Jag har ju publicerat bilder på honom innan (vetefan om inte jag måste sluta med det också) och också nämnt vid namn. Och det har kännats helt bra.

Men det gör inte det mera. Eller i alla fall inte just nu, då risken finns att det kan skada honom.

Så. Här kan man ta del av artikeln om Soldiers of Odin, adressen som tackar nej till deras gatupatruller i Joensuu och skinina på 90-talet. Jeje.

Julie
Publicerad 07.01.2016 kl. 18:37

Oj men hej

Gott nytt år alla två läsare! Hoppas jul och nyår har varit härligt! Det har det för mig.

Har idag återvänt från Sverige där vi varit i en vecka, hemma hos sambons föräldrar. Fick komma rakt från flygfältet på jobb efter att ha spenderat natten på ett hotell på Arlanda pga diverse strul, så nu är jag lite vimmelkantig. Som tur fick jag en mjukstart på året så den lilla hjärnkapacitet jag har räcker väl.

Ska återkomma när jag har lite mer tid (typ hela resten av veckan, eftersom jag frilansar och bara hade en jobbdag inprickad den här veckan), för det finns massor på hjärtat.

Tills vi höres igen,

Julie

Julie
Publicerad 04.01.2016 kl. 13:45

Julie. 25. Helsingfors. Mammaledig reporter/programvärd. Privat är jag en kattälskande hundmänniska förlovad med en jämtlänning. Det jag skriver här är mina högst privata och personliga funderingar.

Jag twittrar också. Och instagrammar.

Utbildning och jobberfarenheter mera utförligt på Linked In.

Kontakt: julie.ebbe@yle.fi

Follow on Bloglovin

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer